Mållös gick Erik nästan aldrig från fotbollsplan.
Men den här gången kände han sig särskilt upprymd.
Att ha namnet Kurt Hamrin tryckt på sina nyinköpta
dojor var inte alla förunnat. De tiotal grabbar i 11-13
års ålder som kommit till ’Lärkan’ eller Läroverkets
fotbollsplan såg beundrande på Erik och Rolle sa:
- Inte nog med att han är kvick med fötterna. Nu ska
han också skjuta så det visslar. Prima läder förresten.
Modellen liknar sådana där Pumaskor.

Länge hade Erik önskat sig nya fotbollsdojor. Och på
sportaffärn med pappa Axel fick han sin önskan uppfylld.
På sin tolvårsdag var han världens lyckligaste. Tänk att
bära samma namn som sin favorit: Kurt Hamrin. Stjärnan
i Milan, Fiorentina, AIK och andra klubblag. Och dribblern
från Sveriges silverlandslag 1958. Orden tröt. Näst omöjligt
att beskriva denna ’magiska man’ med sin magiska boll.
Han kunde konsten till fulländning.

Pappa Axel som för övrigt själv trillat boll i sin ungdom
försökte alltid uppmuntra sina söner att sporta. Och han
upplyste om att svenskarna i Italien ibland slagit sådana
där ’slänggungor’ dvs. skjutit direktskott i steget när
passning från medspelare ännu inte tagit mark. Just såna
skott ville Erik ’måla’. Tänk att få kalla sig artist på en
fotbollsplan. Och själva bolltrillandet, det ’nya artisteriet’.
Hela den biten skulle nog hans nya dobbdojor stå för.
Alla skott och passningar skulle ju få den där extra skjutsen.
Och alla dribblingar den extra touchen. Alltid kul att glänsa.

Erik hade förresten också inhandlat ny boll med namnet Ullevi.
Och nu stod straffskott på programmet. Alla stod på rad i målet
och försökte rädda skottet från straffskytten. Och en efter en
som misslyckades med uppgiften och tappade in bollen, åkte ut.
Lotten avgjorde att Erik blev straffskytt. De allra flesta var liksom
fixerade vid hans nya skor och hur hårt han skulle skjuta. Och
bara genom den vetskapen vann Erik fler omgångar. Han sköt
egentligen inte hårdare, men mer välriktat. Men Erling lyckades
han inte alltid skjuta i sank. Och tillslaget som Erling ägde var av
den distinktare sorten. Men denna gång slog det slint. Just som
han var på gång skjuta Erik ur spelet plöjde en grön splirrans ny
Harley Davison Sportster 900 kubik framöver Esplanaden. Erik
visste att bröderna Björkenäs nyligen köpt en sån sorts hoj. Och
just den gången svek koncentrationen Erling och han förlorade
straffläggningen.

Under den sommarn var bollintresset på topp. Och en eftermiddag
i augusti tränande Erik, Åke, Erling, Pelle Ö och Pelle N lite
frisparkar. Efterhand fylldes det på några till. Fem på var sida samt
målisar. Och Erik som var en av de snabbaste på korta ruscher uppåt
60 m fick en ’luftpastejspassning’ från Nippe och smällde på direkt.
Där satt den! Otagbar för Rolle som då stod i mål. Och på kortsidan
vid björkallén samlades ofta jämnåriga. Nog uppmärksammade
Erik att Kristina med klasskompis Birgitta sände en uppskattande
blick. Men när matchen var vunnen och grabbarna började pysa hem
var Kristina och Birgitta som uppslukade.

Erik masade sig såsmåningom hemåt och hade liksom Kristinas blick
kvar på näthinnan. Tänk att hon fått se honom i sitt esse. Och att ett
par fotbollsdojor hade fått allt att lossna.