Det är svårt att inte tänka
på dagarnas ansamling
hudens osedda förslappning
minuternas tysta medlöperi

Organen talar till mig
de viskar om sin ständigt nedsatta förmåga;
hårstrån jämrar sig över sin stulna lyster
- en kombination av vanvård och kost -
jag erkänner mitt misstag

Andetagens effektivitet är nere på 78%,
syret styrs aldrig till rätt kroppsdel ändå
en flammande blånad
sprider sig längst mina lekamen

Allt sker dock ändamålsmässigt
enligt den plan som föreslagits,
men som aldrig röstas igenom
eller accepterats

Förstrött betraktar jag livets förtorkning
med allt svagare skärpa
kanterna rundas av
och smärtan domnar i mina leder

Det är inte svårt att vänja sig vid förfall
inte när det sker gradvis
och ögonen sviker