Du kan skriva
som om du vore ett dumhuvud

du kan skriva
som om du trodde
att det alltid är bra
att "bara vara sig själv"

du kan skriva
och berätta
du vill dö
men leva ändå

du kan skriva
fast du inte vill
och saknar egentlig motivation

du kan skriva
som en galen romantiker
och tycka att världen
är den bästa av platser

och du kan skriva
för att du innerst inne
är en journalist
som gräver efter sanningen
och vill skaka om den sovande massan.

Men du kan också
ge fan i alltihopa
och gå och hänga dig
och hoppas på att andra
skriver nåt vackert
på stenen.

Ber dig om förlåtelse
för att du var
en gnällspik.