ljuv är den
liksom purpur i sin vy
och berusande i sitt minne

att lämna för att alltid få möjligheten att återvända

vägen är oändlig och den formar sig ur viljan att skapa
hitta det fantastiska, ursinniga och magiska

så många farväl och beständiga tankar att aldrig återkomma
ändå ligger pennan redo och skriker ut sin längtan att finna explosioner

evigheten existerar i varje ord
och i morgonens bistra sanning,

en sak är oemotståndligt konstant

säger jag farväl
så är jag snart återuppstånden
ur den aska jag ensam skapade