Vågens blängande iakttagelse, låt mig , ge mig 4 minuter, plussa ett och du får 3 plus det tidigare.. Du måste linda barkträd runt dina ben, för att kortet ska kunna rinna längs med det du går med.. Ja men tro dig aldrig få chansen om du inte sträcker dig. Plast hade kunnat bytas ut mot kort. Kort mot plast. Plast mot kort. Skillnaden är ändå som en omkörning på vägen . Sen ligger det där. Kortet , och blodet.

Skrik i min ådra, låt den vibrera, låt mig få rörelseenergi från någon annan än minna elektriska impulser, som nåt ut i varenda närv, varenda levande muskel som jag kan tänka med. Så frön i mina fötter, låt ek växa, låt bok och lind få sätta sina rötter, i det som en gång varit något levande. Låt fåglar få linda sina bon , av det hår som återstår på mitt huvud. Låt koltrasten få ha sitt bo, in i snäckan. Här står jag . Allt som inget. Döds levande , men ändå så långt att mina impulser dött ut, och gett en naturlig kraft till rötter i mina kroppsdelar.

Och du , när du ändå har tid:

Så några frön under min nagel.







Låt mig inte andas, låt mig leva.