Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Min mor älskade mig aldrig.


Det jag borde suddat ut för länge sen
sitter fastlimmat på min spegel.

Det jag borde ha glömt fyller mina tankar än
trasiga och vissna segel.

Det jag säger är inget som borde blivit sagt
ändå finns det ingen som lyssnar.

De bitar jag pusslar ihop igen blir helt abstrakt
ändå finns det ingen som tystnar.

Det jag får höra är att inget jag borde få höra
det tillintetgör hela min värld.

Det jag gör är inget jag borde göra
men den makten du besitter är fruktansvärd.

Det jag borde ha lämnat
håller jag hårt med handen.

Det jag borde ha klippt
är dom starkaste banden.




Bunden vers (Sonett) av Niz
Läst 39 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2024-06-11 11:59



Bookmark and Share


  Rubia VIP
stark text, bra avslut
2024-06-15

    ej medlem längre
Jag gillar hur det sker en evolution under textens passage: rim kan lätt handikappa texten istället för att evolvera den framåt. Du lyckas upprätta en stadig gång genom styckena med den närmast brutala avslutningen om att klippa de starkaste banden, dvs. de som är som intimast.
2024-06-14
  > Nästa text
< Föregående

Niz
Niz