körsbärsröda vattenmoln
droppar långsamt ner över solnedgången
sakta en syrsa ylar i kör med andra
genomisar märg och träd när du och jag klättrar
strävan uppåt längs trädets uppsträckta armar
mot målet av nattsvart kärlek
stölden av hjärtan och körsbär
nattens frusna fingrar griper våra lemmar
och får våra läppar att skälva
som känslan av dina fingrar mot min kind
och mina tankar i dina ord
på marken väntar evigheten av lidande
men i stundens mörker lever våra blickar
talar stulna ord av blyg kärlek
blottar inre blodröd åtrå
nuet sammanflätar våra kroppar
i en myriad av distanser som förminskas till ingenting
jag är du och du är jag
i eld och svärta