Vem sa du, och vad sa jag,
är vi vilse i dimmans rundgång, kära vän?
I varje hörn av tankens stadsdelar,
genom språklabyrinten, sen.

Ordens dans, en virvelvind, varför, varför?
Född av tankens snår, så underbar
I handlingens vimmelkantiga lekfält
Färdas vi, utan karta, oändligt som vi var.

Språket flödar som silverregn,
varje stavelse en stig, varenda mening len
En kajplats vid tankens okända flod,
Vem bär budskapet? Jag frågar lugn, lugn.

Så här står vi, evigt förbundna,
i ordens förtrollade dans
Väver frågor som glittrande trådar,
Mellan du och jag - vår gemensamma dans