Du packar väskan i mörkret
tar med dig tystnaden som sällskap
och lämnar dörren på glänt
– inte för att du tror du kommer tillbaka snart
utan för att du inte riktigt orkar stänga den helt
Vägarna du går är dina egna nu
inga röster som frågar vart du ska
bara vinden som glider genom jackan
och himlen som är för stor
för att någon ska kunna hålla om den
Ändå bär du med dig
ett litet, envis litet ljus
långt ner i bröstet
det heter:
“när du vill, finns det en plats”
Jag står inte vid fönstret varje kväll
men nyckeln ligger kvar där du la den
under den trasiga krukväxten
som vi båda låtsas vattna ibland
Res, älskade
gå långt, gå djupt, gå vilse om du måste
men glöm inte att du har en adress
där ingen frågar
“var har du varit?”
bara öppnar famnen
och säger
“välkommen hem,
det var längesen”
När du är klar med ensamheten
– eller när ensamheten är klar med dig –
vet du var dörren står på glänt
Jag väntar inte på dig
Jag bara finns här
när du vill komma hem.