Regnet strilar ned som glittrande pärlor över stadens gator, och det tunga molntäcket bäddar in världen i ett milt dunkel. Du sitter där, med en ångande kopp te i din hand, och känner hur värmen sprider sig genom fingrarna och in i hjärtat. Vinden slår lätt mot rutan, som om den vill viska hemligheter från långt bort.

Att älska är som detta stilla, mjuka regn. Det omsluter dig, berör din själ på de mest ömma platserna, och skänker både tröst och längtan. I den rofyllda stunden mellan sorger och sagor finner du en sällsam frid, en kärlek som likt vädret är både oförutsägbar och evig.