Det sista ljuset är tyst, ett mörkt fönster speglar världen,
tystnaden talar ord som ingen röst kan forma.

Skuggor vandrar förbi, en stillasittande figur,
förlorad, utan förväntan, utan ljud.

Hör ljudet av ingenting, en ocean av tomrum,
i varje andetag, i varje stilla sekund.

Ett eko som aldrig hörs, ett steg som inte fastnar,
minnen som bleknar som frost under en vårsol.

Vi tittar genom dimmor, ser vad som inte syns,
förbrända brev, oskrivna ord som förblir hemligheter.

Och i tystnaden, i den tysta rörelsen,
vilar universum, ett evigt ljus – osynligt, orört.