I den tysta skogens vrår i kvällens famn,
löven suckar, tystnar, i sin flammande brand,
på stigar av minnen i mörkret vi vandra,
under himmels prakt, där stjärnor blanda.

Här dröjer vi kvar, fast tiden vill fly,
under stjärnors glans där natten står stilla,
och kärlekens viskning är vår väg och vår strand,
där hjärtan sammanflätas i evigt band.

Vinden viskar tysta sånger för de få,
som älskar bortom dagens trötta vrå,
månens ljus omger oss, leder vår dans,
i nuets ljus fångar vi vår chans.

Vi finner de enkla orden lätt,
där natten alla hemligheter släppt,
och kärleken i mörkret lyser så klar.