Jag skulle skriva allt vad Du betydde
men orden går, och undankommer skrift,
vagant var andan, ständigt stadd på vift,
bevingad, vild, den fjärilshärd som flydde.

Vakanta blad och tomma toner prydde
Orfeus lilja, fäst omkring den grift
som la till ro de ord i drömskans drift
jag velat skänka liv, men skamfullt skydde.

Man måste ej förklara uppenbara
fördolda ting och sken, serena Sara;
ej undra på att pennan inte löd.

Demeter gav dig het och ordlös glöd.
Du höll min hand när famlarfingrar frös
och sätter värde på en värdelös.