Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Klassrum av kosmos

Livet är en skola, och dess korridorer är oändliga,
en labyrint där väggarna andas och golven skälver.
Svarta hål av obesvarade frågor öppnar sig, galaxer av kunskap exploderar i små partiklar
som fångas när ljuset faller i rätt vinkel.

Varje erfarenhet är en lektion,
inte som linjer på en tavla, utan som vågor i ett kvantfält;
rörliga, otydliga, på gränsen mellan att vara och inte vara.
Vi lär oss att läsa våra egna mönster,
hur varje val förskjuter verkligheten till något nytt
och varje misslyckande kastar sitt eko i framtiden.

Relationer är lärare, men inte alltid med avsikt.
En blick kan vara en skärva från en krossad spegel,
ett ord en flamma som bränner men också lyser upp
de mörka hörnen där våra rädslor gömmer sig.
I deras närvaro får vi se oss själva,
inte som vi vill vara, utan som vi är;
ofärdiga manuskript i ständig förändring.

Och smärtan, den hårdaste pedagogen.
Den skriver sina lärdomar i märgen av våra ben,
med bläck som bara syns i det dunkla ljuset av ensamhet.
Glädjen är en mildare lärare,
en kortvarig viskning i vinden som säger:
"Utan ljus inget mörker och utan mörker inget ljus"

Klassrummet är kosmos, men även kaos.
En simultan dans av ordning och entropi,
där varje slut är en början och varje början en ruin.
Vi lär oss att älska paradoxen:
att elev är lärare,
frågan är svaret,
vissa sanningar existerar endast
när vi slutar försöka finna dem.

Tavlan är inte tom;
den är fylld av universums språk,
skrivet i vågor av ljus,
och vi kämpar för att översätta det till ord.
Men orden, dessa symboliska fängelser,
är bara kartor över ett territorium vi aldrig fullt kan greppa.

Så vi sitter här,
en smältdegel av kvanta och möjligheter,
bland galaxens damm och jordens sorger.
Vi är både lärjungar och upptäcktsresande,
i ett universum som inte bryr sig,
men ändå speglar sig i oss.

Och kanske är det skolans största lektion:
att vi inte kan förstå helheten,
men vi kan dansa på gränsen till den,
med hjärtan som brinner,
och sinnen som darrar av insikten av
att vår existens är ett svar
på en fråga vi aldrig hört.




Fri vers (Fri form) av Brunluvan
Läst 116 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2024-12-12 09:12



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Brunluvan
Brunluvan