Vyss, du lilla varelse,
dörren bara gläntar,
nyfödd uppenbarelse
vid vår morgon väntar.
Över vaggvisbönens krön
stundar lunden underskön.

Men nu är din dag förbi,
nu ska solar sova.
Till vår visa borde vi
famna gårdagsgåva.
Många dagar döljes än,
väntar på dig väna vän.

Många under anas än.
Många små mysterier.
Många snöbollsdagar sen,
många långa ferier.
Ut i sommar ska du gå
med de andra knytten små.

Men det väntar längre fram,
nu så måste vilas;
genom kvällens drömmardamm
sövarsanden silas.
Slut så ömma ögon blå
världsallt vaggar armar små.
Ljusfrön har ditt väsen välvt
att älskas mer än livet självt.