Vi är ok.
Inte bättre, inte sämre.
Mitt-i-mellan.
Ganska mediokra.
Eller medelmåttiga.

Jag sa det en gång till en kollega.
Hon blev rasande.
Hon älskade inte mig nej nej inte alls.
Men hon behövde idealisera nån.

"Kändisarna" är manodepressiva.
Ena dagen lyser de ikapp med strålkastarna.
Nästa gömmer de sig under täcket.