Tegelmurar reser sig, varma av solen,
spruckna fogar där trastarna letar skugga

Bortom taken breder barrskogen ut sig,
en gräns, en inbjudan, en tvekan

Stegen ekar i gränderna,
rör sig genom skuggor och ljus,
försvinner in i träden

Och ändå -
det finns alltid en väg tillbaka
Men vilken riktning det är,
bortåt eller hitåt, det har jag aldrig förstått