Jag hatar mitt liv det verkar ej vara något värt,
jag mig många gånger i hendleden skärt.
Kärleken skapade djupa spår, som ej läker mina sår.
Om jag mitt liv skulle ta, vad jag skulle må bra.
Men tänk vad många skulle bli drabbade, om jag mitt liv sabbade.
Om kärleken vore lätt, då skulle jag må bra på alla sätt.

Jag skär mig med en kniv i min hand, med \"gud\" jag snart binder mina band.
Blodet rinner, och jag känner att mit liv sakta försvinner.
Varför ska jag på detta sätt mig skada,kunde lika gärna hängt mig i en lada.
jag känner hur jag lider, för att kärleken svider.
Jag ser det vita ljuset, att jag ej tagit mig till sjukhuset.
Där kanske jag fått bot, men jag är en idiot.

Jag tar farväl, men jag hade mina skäl.
Förlåt till alla jag sårar, nerför mina kinder rinner tårar.
Jag ångrar mig ej med tanke å hur jag mådde, för att kärleken mig förådde.
Ni ska alla i mina tankar finnas, och jag hoppas ni mitt liv ska minnas.

FARVÄL!!!!