Saknaden äter sig inifrån och ut.
Bit för bit.
Det outhärdliga,
begravda som minnen och fragment
rör sig på skärmen,
lever kvar i samtalen,
smyger in i drömmarna.
En ständig rekonstruktion.

Det är bara en spillra kvar
av det som var
och
det som aldrig kommer åter

Sorgen tuggar och fräter
tills bara en skärva återstår.
Återstoden
fyller tiden
Livet är meningslöst
utan dem man älskar.