det är en sådan där dag igen
en sådan som drar mig tillbaka
till samma slags stilla ögonblick
som mina dikter ofta söker sig till

där vädret sticker ut
som om luften vore skarpare
än tankarna jag bär på

eller sticker i ögonen
med sin klara kyla

där daggen eller frosten
rör gräset så varsamt
att allt verkar hålla andan

och nötskrikan i trädgården
anlänt för säsongen
lika punktligt som om den visste
att jag väntade på att
få välkomna den i mina ord