Jag kände inte igen dig.
När din gråt förvrängde dina läppar innan den nådde dina ögon.
Hur de vreds av sorgen som slet dig itu.
Inifrån och ut.

Jag minns dessa ögon så bedjande.
Med önskan att det skulle vara på ett annat sätt.
Men du anade inte att det inte var till mig du skulle be.
Till dig hade jag inget kvar att ge.

Att när jag satt där för en sista gång med hoppets smulor
var denna gråt orsaken till ett sista farväl.