Jag vill inte ha dig
utan det mörker du bär.
Det som drar sig undan i rummet
när ljuset tänds för fort.

Och jag vill inte att du ska älska mig
utan det där i mig
som inte alltid går att förklara,
som snubblar, överdriver,
som inte låter sig förenklas.

Om vi putsar bort allt som skaver
står vi bara stilla
och låtsas att det är trygghet.

Det är först när det som brinner i oss
får röra sig fritt
som stegen blir våra.

Kan inte det mörka få följa med
kan vi lika gärna stå kvar
och titta på.