Min unika mamma: En hamn av godhet

Duvorna fyller verandan med spillning och fjädrar,
en röra som andra skulle rynka pannan åt.
Men mamma blir aldrig arg,
hon ser deras närvaro som en välsignelse, inte ett besvär.


Katterna jagar varandra över mammas bönematta,
mitt i hennes lugn och ro.
Ändå nänns hon inte ens lyfta en sko mot dem,
för hennes hjärta är för mjukt för att skrämma det oskyldiga.


Vår lilla hund råkar ibland kissa på mina skor,
och jag tappar tålamodet, höjer rösten i frustration.
Men mamma står där och ser på med ett leende,
som om hon ser en lekfullhet jag ännu inte förstår.


Vinden samlar damm och skräp framför vår dörr,
en röra som kräver arbete och möda.
Men mamma klagar aldrig på stormens framfart,
hon höjer aldrig sin hand i protest mot naturens gång.


Svalorna har byggt sina bon under mammas taksprång,
de är hyresgäster som bor där gratis.
Mamma kräver ingen hyra av dem,
hon gläds bara åt att de valt just vårt hem som sin fristad.


Jag vet att inte alla mammor är som hon,
så tack gode Gud för denna gåva.
Tack för att du gav just mig en mamma som är så speciell,
en kvinna vars tålamod är större än världen själv.