Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

nomad

Vinden förde mig
den svalde mitt förtret
den fångade det skal
som jag kallade mitt jag,

flykten är evig,
den är primär i sitt sekundära val
och den brister som knoppar i själ,

kommer aldrig hem igen,
då resandet aldrig upphör,
det liksom kryper
och självdör i mina ådror,

försöken är multipla i sitt slag,
att slå rot i kilometerdjup betong
men den fristaden är bara en illusion
för jag ser hur livet passerar utanför
medan jag är i rörelse,

en evighet kommer att passera
tills cirkeln sluts och någon öppnar dörren
till ett liv i monotona rum
och hjärtslag som känns igen.




Prosa av Max Poisé VIP
Läst 83 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2026-03-16 16:43



Bookmark and Share


  AndLou VIP
Din text pekar på en existentiell paradox där diktjaget flyr från sitt eget "skal"/sin egen identitet. Och denna flykt "är primär i sitt sekundära val", detta är en påminnelse om att vi ofta flyr för att vi tror oss välja friheten, när vi kanske i själva verket bara tar till flyken, för att vi inte vågar stanna. Snyggt!
2026-03-17

  sphinx VIP
en text om ett kringflackande liv, kanske inre som yttre...svårt att hitta lugn och ro/vila...
2026-03-17

  Dolcehalit VIP
Kompetent jonglerande med ord och innehåll i denna prosa. Läsvärt, med lite motstånd som jag gillar, och tankeväckande text. Snyggt!
2026-03-16
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé
Max Poisé VIP