Där går jag stolt som en tupp med en på Granit nyinköpt skolväska svängade över axeln.
Jag känner själsfrid över att jag äntligen hittat rätt vägskäl
för det har jag nog verkligen gjort.
Sällan har jag känt att jag är på så rätt väg som nu.
Ja möjligtvis också när jag går till bolaget på fredagar för att köpa den näst fulaste vinboxen men nu går jag en vuxen väg som vill mig väl och banar bred väg för framtiden.
Det är dock stundtals ett annat universum som möter mig.
Tänk att jag ska behöva besöka \"a galaxy far, far away\" för att sedermera kunna bli kallad \"oh captain my captain\" för att droppa filmcitat som en annan wanna be-cineast.

OK, vi fortsätter efter rasten och vi ses här ommmmm..... tjugo minuter! ropar läraren. Glöm för all del inte att fundera på tvåspråkighetsteorin till nästa tisdag!

RAST

RÖKER du? frågar en av mina kvinnliga klasskamrater mig med ett tonfall som skulle passat lika bra med den retoriska frågan: är det alltså DU som beordrade provsprängningarna på Kola-halvön.
Mmm, jag är förtappad säger jag, men all min motivation är upptagen av annat än att försöka sluta just nu.
Ja, jag kan inte röka för mitt mellanbarn är allergiskt och dessutom åksjukt så det passar liksom inte. Dessutom tränar jag Pilates varje morgon klockan fem innan lämningen på dagis och sen måste jag åka tunnelbana tvåtusen stationer innan jag kommer hit! Är det inte jobbigt?
Men... vad har det med min rökning att göra? undrar jag måndagsmorgontrött förvirrat.
Haha, jaa...nää ingenting antar jag... hur många barn har du? undrar min kvinnliga klasskamrat.
Jag?? Nää inga men tanken på att ha ett eller flera är mig inte längre helt främmande. svarar jag.
Men... men... du... jag tyckte du sa på lektionen att du är 29?
(hon förvirrad)
(jag förvirrad)
Joo men det har som inte riktigt varit läge och just nu har jag inte heller någon att producera avkomma med. säger jag och ler snett.
Men vad har du GJORT i ditt liv tills nu? undrar hon och låter uppriktigt förvånad.
Jag... börjar jag, jag har väl h... och DÄR blir jag avbruten av:
Jag har varit sambo iii.... herre Gud hur länge äääär det nu... sju år med min underrrrbara kille och så fort han blir klar med Världsherraväldesutbildningen så ska vi gifta oss (fniss) och vi har tre underbara barn som... vänta jag ska visa korten... upptar heeela vår tid men... (konstpaus) det är ett kärt besvär..tihihi. Åh förlåt! Jag avbröt ju dig. Vad har DU gjort då?
Eh...jag har väl åkt skateboard och hängt på barer och pluggat och äääh inte vet jag... typ... jaa jobbat och sånt... du, hur gammal sa du att är förresten?
Jag är tjugoett, tjugotvå i Februari säger hon och blåser en bubbla med tuggummit.
...
Jag överväger att börja om på kyrkans barntimmar igen för att sona mitt syndiga leverne och lära mig veta hut ty hur i hela himlens fröjder konkurrerar monstruöst missanpassad med milda mönstermedborgare.

När jag går in till matematiklektionen (jag måste ha sådana även fast jag ska bli språklärare) så räcker jag stolt upp handen på frågan om vad en romb (ja matten ÄR på den nivån) är för något. Jag går upp till tavlan och ritar upp en knivskarp romb som visar sig vara ett parallellogram för romber har lika långa sidor och parallellojävlagram är som sneda rektanglar och INTE sneda kvadrater som romber tydligen är.

Gud som haver barnen kär och så vidare men det blir inte ännu en volta på kyrkans barntimmar för mig.
Jag ska bli lärare och en BRA sådan kommer jag att bli ty klassen skrattar med mig och icke åt mig.

Dessutom kände jag mig närmast berusad av makt och auktoritet där jag stod vid whiteboardtavlan med tuschpennan som en flintlåspistol i min hand. Eller... kanske inte.

\"Oh captain my captain!\"

Anfäkta och anamma! Hur som haver kommer mitt akademiska skepp att stäva genom ett vildsint hav med Sankt Elmseld ljungande runt masterna på väg mot en lugn och säker kunskapshamn där min tuschpennepistol effektivt motar bort illvilliga irrläror.
Allt medan andra guppar i optimistjolle genom en sjö av spädbarnsspyor med en nappflasketuschpenna som liksom jollen läcker som ett såll.

Sug på den visionen... baby!