blick först, sedan kroppslig licens,
inte identitet, inte porträtt, inte bekännelse,
bara en tunn passage där värme söker format,
där språk får hudutslag av närhet,
där fel hållning blir bevis på att något ännu lever,
där kvittomagen rasslar mot revbenen och vägrar bli ren redovisning






salt över hallgolv, salt i skolans fogar, salt i munnen på begreppet människa,
månstoft från våt jacka, dockfot i sand, bark mot mark,
ett felsteg tillräckligt skevt för att låta platsen minnas,
inte karta ännu, inte land ännu,
bara den lilla förskjutningen där bråte börjar få rätt att nästan heta något





sked vid bordskant, filt över stol, kopp med kvarvarande värme,
sådan låg sabotagepraktik som ingen pamflett når,
bordets diplomati ändras utan beslut,
arbetsytan får metabolism,
en tallrik bredvid korrekturet gör större ingrepp än hela revisionsspråket,
där vardagen lägger sin hand över systemets mun och väntar





värde med kvitton i pälsen, omsorg med formulär mellan tänderna,
vård som bandage kring pälsad gud,
regel som skorsten åt eld och grav åt eld i samma rörelse,
statusfält med nödutgång, protokoll med hosta,
pris som sensor men aldrig värld,
mätningens hunger stoppad innan köttet tvingas låtsas vara sanningen




telefon med sprucken himmel, hav som ringer inifrån glaset,
gränssnitt med andedräkt, skärm som extra hud,
empati under filt, inte god fras, inte blå tumme, inte automatisk tröst,
driftkostnad, syre, vila, misslyckande, kalibrering,
skillnaden mellan svar och beröring bevarad som svart barr i luften





form, men inte för tidigt,
synlighet, men inte före inre muskler,
närhet, men inte beslag,
struktur, men inte strypning,
passage utan ägande, omsorg utan sista kvitto,
språk som smal behållare där docka, salt, skola, värde, djur, eld och apparat får passera utan att genast bli produkt