Luften var tung som honung
Ser ut ifrån rummet
Rummet har öppna fönster
För att våren skall flyga in
Kvällen stod och avvaktade
Vid sidan av sommaren löften
Blommorna i hennes trädgård
Var hennes vänners avund

Hur nära är vi döden
Är det nästan slut

Röken hängde i luften
Staden tystnade
I solnedgången mognades mognaden
Fanns ljuset för att skriva ned några tankar
Hennes barn tittade efter sin far
Från deras fönster i väggen
Bad en bön för morfar
Och kanske många fler
På vägen lång där borta
Hörde jag ljudet av liv
Fast människorna hade lämnat hemmen
Tre fåglar flög iväg från en byggnad
Stod stolta emot skyn
Många flög med dem
Och steg i spiral som skrattet
Fortare hårdare steg som en pelare
Hundra åter hundra
I dubbel vinghastighet
Sex kilometer bred
Femhundra mil hög
Den levande pulserande pelaren
I luftens gudinna

Fjädrarna trasslades ihop
Låsta av den stora
Jag visste att ingen kunde se det
Och nu var det borta
Jag gnuggade mina ögon
Försökte att hitta en mening
Uttåg, flykt eller var det bara en syn för mig
Liksom förhållandet mellan jord och luft
Såsom vattnet är för blommorna
I hennes vänners avundsjuka