Folk sätter upp stormfönster nu,
Eller gjorde det i åtminstone morse,
Då det kraftiga skyfallet krävde det.
Så, när jag kom hem vid middagstid,
Såg jag ett stormfönster ligga på marken,
Karmarna fulla av regn;
Genom vattnet och glaset
Såg jag det krossade gräset,
Hur det verkade strömma bort i linjer
Som tång på tidvattnet
Eller veteblad som lutar sig under vinden.
Regnets krusningar och stänk på det suddiga glaset
Verkade som om det stilla sa mig, när jag gick förbi,
Något viktigt jag skulle ha velat säga till dig,
Något...då det torra gräset böjde sig under rutan
Fullt av studsande vatten...något av
En svajande klarhet som blint ekar sina ord
Denna ensamma eftermiddag av minnen
Och saknade infallna önskningar,
Medan det kalla, senhöstlika regnet
(Outsägligt är avståndet i sinnet!)
Rinner bort på de ännu stående fönstren.