andedräkt förföljer mig in på toaletten
allt har gått så lätt
för lätt, jag mår dåligt och behöver stänga dörren

doften av enhet stryper mig stum
jag ger nya toner åt vad jag minns har varit i spegeln

jag smeker väggarna som mina vänner
tänker , vem byggde detta, när och hur
och hur kom det sig att han gav sig iväg


varför står jag mitt i framtid
fast


kissnödig


medveten om mitt vakum
min minut att se, öppna ögonen och acceptera
gå ut som ur ett fotoalbum och granska vad som skett

dörrens handtag vrids ner och mitt hus
känner jag nu igen