Kanske trodde Nils Bejerot, den berömde narkotikamotståndaren som förordade total nolltolerans, att han var först med att namnge fenomenet när en hotad person börjar ta den hotandes parti. Stockholmssyndromet eller som Bejerot själv först sa, Norrmalmstorgssyndromet.

Så här föddes en gång det psykiatriska/psykoanalytiska begreppet "Identifikation med aggressorn" :

"Den ungerska psykoanalytikern Sándor Ferenczi introducerade först konceptet i sin berömda och banbrytande föreläsning och uppsats "Confusion of Tongues between Adults and the Child" (utgiven 1933).

Ferenczi beskrev hur ett traumatiserat barn som utsätts för övergrepp eller hot underkastar sig förövarens vilja som en automatisk överlevnadsstrategi, och genom att gissa förövarens önskningar helt smälter samman med eller imiterar denne".

Sigmund Freuds dotter Anna la till att barnet på så sätt förvandlas från den som är hotad till den som hotar.

Norrmalmdramats gisslan gick så långt i denna försvarsmekanism att de, efter frigivningen från Olsson och Olofsson och rättegången, helt stod på rånarnas sida och samlade in pengar till deras rättegångskostnader.

Det låter dramatiskt detta begrepp men är i själva verket tyvärr ett av de vanligast förekommande försvar vi använder oss av tillsammans med människor vi räds. Vi blir som dem.