Var det åska eller ditt hjärta som brast?
Var det åska eller ditt hjärta som brast,
när himlen blev svart och allting gick i kras?

När regnet föll tungt över gatorna vi gått,
och ingenting längre kändes som det en gång varit då.
Jag hörde ett muller långt bort i natten,
såg hur tårarna blandades med regnet från himlen.
Och jag undrade tyst, medan världen höll andan,
om det var himlen som grät
eller du som inte orkade längre.
Du sa aldrig farväl.

Du bara blev tystare för varje dag,
som ett ljus som sakta slocknar
utan att någon märker när mörkret tar vid.
Och jag stod kvar där vi en gång var lyckliga,
med händer som fortfarande mindes dina.
Med ett hjärta som vägrade förstå
att vissa människor kan lämna en
långt innan de går.

Så säg mig,
var det åska eller ditt hjärta som brast?
För jag minns hur hela himlen skakade den natten,
men inte ett enda ljud
kunde överrösta tystnaden
som blev kvar efter dig.
Och kanske var det aldrig himlen som föll.
Kanske var det bara vi.