Jag samlar sandkorn på havets botten,
flingor från ett snöfall.
Sand som rinner mellan mina fingrar,
ur en stumt sluten hand.

Min själ flyr mellan springorna.
Likt tid strömmar den oavbrutet.
Dansar i virvlar, oberörd och blind.

Bakom väggen av ett timglas
viskar jag ditt namn.
Likt vågor sköljer du över mig,
dränker ljudet av mitt eko.

Jag har lärt mig att hålla andan
för att vinna tid,
ge dig liv.
I en abyss
dit mörkret inte fäster och
bara ljuset når fram.

För i vattnet är jag levande,
trygg under blöt och tung sand.
Varje korn gömmer en del av dig,
som jag aldrig trodde fanns.