Något sitter på min rygg
tynger ner mina axlar
flåsar i min nacke

Suger sig fast som en fästing
men trillar aldrig av
Den har inget ansikte
bara ett gap med för många tänder
Gnager i mitt kött
En smärta som jag inte känner
bara dränerar
gör mig svag

Om dagen gör jag upp planer
om hur jag ska kasta mig bakåt
i ett hav av tusen knivar
Rycka mig loss när
jag känner uddarna mot min hud

Men om natten läser den mina tankar
muterar
modifierar
ändrar struktur
och bygger skal

Jag ligger alltid steget efter
måste finnas ett sätt att skala av
lura tiden
lämna kroppen
Få andas —

bara

mina

andetag