Barfota på balkongen
Bland färgskav och betong
Öppnar bröstkorgen och jagar
Solstrålar
För att värma min själ

För om jag kan fånga ljuset
Släppa in
Stänga in
och hålla kvar
Så kanske mitt mörker
Suddas ut
Bleknar
Skräms bort
Eller plötsligt avtar

Skrattar åt mig själv
Med bröstet täckt av ärr
Det är inte första gången
Som hoppet lurat mitt förnuft

För vem av alla hopplösa fick någonsin reda på
Var ljuset tar sig in?