Låt mig lyfta av din rustning,
bära din smärta och lägga om dina sår.
Du har stridit allt för länge nu.
Väjt för skuggor i det dolda
och vadat vilsen genom törnesnår.
Vila ditt huvud intill mitt bröst,
där mina hjärtslag kan ge dig ro.
Du får somna i min värme,
där lugnet vaggar ömt.
Tiden får stå still nu, du är trygg i min famn.