En man går till sängs
Klär av sig ett plagg i taget
Viker ihop dem prydligt på stolen
När sista socken dras från foten
dras en suck av lättnad
att få lämna tillbaka det utrymme
han lånar på dagtid

Den utan skuld är fri
Och hur han ska bli fri utan skuld
tål att tänkas på

Kvinnan vid hans sida är ett krig
han knappt kan uthärda
än mindre utkämpa

Hon är kräsen och krävande
En ologisk labyrint
med tanke på var hon kommer ifrån
och vad hon kommer med

Han gav något han aldrig gett förut
Gav järnet
personliga och passande presenter
päls och parfym till prinsessan
hela hon, en provokation
hävdar att hon älskar nakenhet

Han tar ett djupt andetag
för att orka färdas genom natten

Hon försökte riva hans försvar
Ta sig in där ingen varit
Hon sökte en kärna
En stomme
Människor är bekväma och ändrar färg
sa hon
utan att uppfatta
att han saknade kropp