På bergknallar, i sänkor och i skrevor
har bildats utav eksly, nypon, en
och ljung med flera andra, torra vassa, arter
porösa, meterhöga skorpor som man inte kan
- om man är människa - ta sig igenom

Och vita, rosa, väderhärdade
små örter vaggar mjukt i vinden
Och fibblan klädd i gula toner tror
att solen än en tid ska spela jämnt
mot kulenhet och höst som smyger på

Från enetrasslet sträcker sig små armar
som vill de visa att de faktiskt är
- egentligen! - mer nätta, mer gracila
än vad de kan bevisa här
i ständigt västanvindsförtryck

En jättesopkvast utan skaft
står lutad mot en skock bonsaier
och genom att det ligger äpplen där
inunder kvasten - gula. lockande -
förstår jag att det måste va´en apel

En gran som vinden skalat till en tall
bär spretiga buketter på sin stam:
helt onormalt är grenarna placerade
- men frisk är granen och har långa gröna barr
Jag tror att även barren leker tall!

Det kanske är normalt att bli förändrad
i utsatthet, i press, som träden här
Ja, allt har visst sin logiska förklaring
Matematiken finns i allt vi ser
Men inte räcker det med matte
om jag vill fatta allt som sker...

...för när jag går längs karga kusten här,
då är jag ömsom noll och ömsom allt
och skillnaden på dem är ingenting
- det är en konstig matte det, vid Gud!
Hur kan man va´nån annanstans och ändå här?

Ja, även tagg och snår och berg och hav
kan ta sig loss och dansa med mitt sinne
och sträcka ut i frodig regnskogsfantasi
där allt får växa och bli stort och högt
Där får vi också lära oss
att smått och stort är samma sak
(åtminstone två sidor utav samma sak)
Det är den högsta matten


Sen såg jag stora svarta skräppor
och renfanor som blivit bruna
och gråbo, torkat hallonsnår - och gräs och lav,
men eftersom jag nu var säker på
att alla hörde till en högre värld
och att systemet funkar bra
(det som tar hand om själens flykt),
gick en signal till kroppens alla delar
att nu ska ätas, tas en latte, packas väska - -

Sen tog jag tåget hem till Göteborg.