Du må tycka att jag är konstig
Mina kläder är gröna
Mitt hår är rufsigt

Mitt hjärta är dock som ditt
Det dunkar
Dunkar
Och dunkar
För någon

Mina kärlekar är många
Men det är du
Som betyder något

Förstår du inte hur ont det gör
När jag går förbi dig
Ler
Och skrattar

När du bara kollar in i ditt skåp
Jag skriker kanske lite
Men det är inte för att skrämmas
Utan för att få dig att se mig
Att du ska förstå att jag älskar dig
Att det är dig jag åtrår

Visst, jag må vara ung
För liten för att säga att jag älskar någon
Inte som mamma utan som kille
Som någon att bara vara med
Någon som inte behöver fylla ut luften med ord
Utan bara vara
Tillsammans

När du tittar
Är det för att mitt hår står rakt upp
Eller att jag är ful
Att mina kläder är konstiga
För extrema

Är det för att du är kär, liksom jag?
Eller är jag för extrem?