Aldrig förstått varför man skär sej.
Kanske för att ersätta smärtan med en annan. Jag tror på gråt.
Att skrika ut smärtan inombords. Att krama ihjäl demonerna.

Men tänk om demonen är odödlig.

Godiset är slut.

Skarp saft över mina röda naglar.
Jag som inte skulle måla mina naglar.

Says who?

Skriver av mig olustigheten.

Spikar

fast demonen med den sylvassa udden. Han är röd som mina naglar. Lever under min blåa strumpa. Kommer fram någon gång ibland.
Han är rädd för mej.


Så jävla rädd.