Jag har vunnit synen på mitt ena öga.

Det jag förut inte såg:
blindheten, hur vi alla famlar,
framträder nu tydligt
för mina porslinsblickar.

Protesen har blivit en fördämning
för mina klara tankar,
de projiceras mot den inåtvälvda sidan
och jag är rädd att om jag tog ut den
skulle jag dräneras lika snabbt
som ett badkar virvlas torrt.

Så tycks det vara för de seende.
De rinner ut i världen,
ser den sedan inte längre för sin egen rännil.