Ett slag trodde jag kanske
att jag hade vunnit något.

Att jag i det ögonblicket
då jag korsade mållinjen
hade uppmätt, avgränsat
och inmutat något.

En meter kanske eller två
av fruktbar mark
mellan mig och tvåan.

Håvat in sekunderna
hade jag i alla fall
och försänkt dem i en blankpolerad
schweizisk sump.

Eftertänksamt betraktade jag den
där den hängde från funktionärens hand,
pendlande i sitt snöre,
fram och tillbaka,
i vad som tycktes vara
en oändlighet.