Jag börjar bli trött. Jag har åkt länge, tåget rullar in på perrongen och jag hoppar av. Det ser ut som jag hamnat i en liten jävla håla. Desto bättre. Mobilen är fortfarande avstängd, jag vill inte bli nådd. Jag går runt stationshuset, jag känner inte alls igen mig. Jag gissar vilket håll som centrum ligger åt och så går jag. Jag kommer förbi en rondell. Längre bort ser det ut att ligga nån fabrik eller så. Det bolmar rök ur skorstenarna. Jag borde väl försöka få tag i ett hotellrum antar jag. Och supa mig full sen kanske. Det är fredag, första dan som rymling. Jag har fortfarande ingen lust att åka hem igen och jag har ingen lust att ta livet av mig längre. Jag stannar en kille som går på gatan.
”Ursäkta.” Säger jag.
”Ja.” Säger han.
”Vet du var det finns nåt hotell?” Frågar jag.
”Scandic finns precis bakom den där kullen. Bakom det gamla vattentornet.” Säger han.
”Jaha.” Säger jag.
”Tack.” Säger jag.
Jag går neråt mot stan och så vänder jag upp mot kullen precis som killen sa. Jag tänder en röd Marlboro. Solen lyser och himlen är blå. Jag tar ett djupt bloss och så ler jag. Det känns bra. Jag kommer upp emot kullen, det ligger en skola i tegel och så vattentornet som ligger på ännu en höjd. Jag går förbi skiten och ser att hotellet ligger bakom. Jag går in i lobbyn och går fram till disken. Det är en ung brud som jobbar där. Ser bra ut. Mörkhårig, tajt linne, små fasta bröst under. Kan inte låta bli att kolla. Undrar om hon märker det. Jag kollar upp på hennes ansikte igen.
”Hej.” Säger jag och ler.
”Hej.” Säger hon och ler tillbaka.
”Jag skulle vilja ha ett rum.” Säger jag.
”Enkel eller dubbelrum?” Frågar hon.
”Enkel.” Säger jag.
”Ikväll?” Frågar hon.
”Precis.” Säger jag.
”Ja det är inga problem.” Säger hon och ler igen.
”Bra.” Säger jag.
”Vad gör man här i stan?” Frågar jag.
”Jaha på kvällen menar du eller?” Säger hon.
”Precis.” Säger jag.
”Det är ganska många som kommer hit faktiskt.” Säger hon.
”Då ska jag också göra det.” Säger jag.
”Gör det du.” Säger hon.
Jag undrar om det är en invit. Hon tar en nyckel från skåpet och så ger hon den till mig.
”Hur länge har du tänkt stanna i stan?” Frågar hon.
”Inte säker.” Säger jag.
”Ett par dar kanske.” Säger jag.
”Har du vart här förut?” Frågar hon.
”Nä. Kom från Stockholm förut idag.” Säger jag.
”Hej. M heter jag förresten.” Säger jag.
”Maja.” Säger hon.
”Trevligt att träffas.” Säger hon.
”Ja. Detsamma.” Säger jag.
”Jag ska gå upp lite på mitt rum nu.” Säger jag.
”Men vi ses väl senare.” Säger jag.
”Det gör vi nog.” Säger hon och ler återigen.
Jag ser hennes små smilgropar.
”Däråt.” Säger hon och pekar upp emot trappan.
Jag går uppför trappan, letar upp mitt rum och så öppnar jag. Jag lägger mig på sängen och dåsar till. Jag har åkt länge. Jag tänker på den där Sven och hans vietnamveteraner. Jag undrar hur mycket som är sant och hur mycket som är lögn. Tror inte på att han vart med i kriget. Jag undrar vad hon gör där hemma nu. Har nog ringt sina föräldrar. Sitter nog och pratar skit om mig. Kanske är orolig. Antagligen. Jag skickade i alla fall ett sms. Undrar om jag skulle ta mig ner till Spanien igen. Har varit där förut ett tag. Festat. Tankarna flyger iväg med mig och blir obegripliga, jag känner mig lätt som luft. Jag somnar. När jag vaknar igen är det mörkare ute. Jag är fortfarande dåsig. Jag ställer mig i duschen och duschar av mig det. Jag torkar mig och kollar mig i spegeln. Ser sliten ut. Sov inte mycket innan barnet kom. Nästan inte alls faktiskt. Alldeles för jävligt att vara sömnlös, jag kommer att tänka på nätterna i Stockholm när jag stod ute på balkongen klockan fem sex på morgonen och det kändes som jag skulle gå i bitar. Hoppa ut eller vad fan som helst. För jävligt. Klarade inte av det. Jag sätter på mig kläder och så går jag ner till receptionen igen. Hon står fortfarande kvar där.
”Hur går det?” Frågar jag.
”Ja, det är ganska lugnt idag. Du är en av dom få som varit här faktiskt.” Säger hon.
”När slutar du då?” Frågar jag.
Hon kollar på klockan.
”Om en halvtimme ungefär.” Säger hon.
”Ska du sitta i baren sen?” Frågar jag.
”Kanske det.” Säger hon.
”Vi får se.” Säger hon och försöker se lite mystisk ut.
”Jaha.” Säger jag.
”Jag sitter nog i baren sen.” Säger jag.
”Jaså ja.” Säger hon.
”Brukar det vara mycket folk här?” Frågar jag.
”Ganska.” Säger hon.
”Ok.” Säger jag.
”Då ses vi sen.” Säger jag och går ut.
”Kanske det.” Säger hon och ler.
Jag kommer ut på samma ställe som jag kom in. Vattentornet är uppe på kullen. Jag går nerför en annan brant backe än den jag kom ifrån. Det kör förbi en Volvo fort som fan. Musiken dunkar i den, jag undrar om dom inte blir döva när dom har den så förbannat högt. Inte mitt problem. Jag kommer ner till en älv och en rondell, och så står det en kiosk lite längre bort. Jag kommer på att jag nog är hungrig. Jag går dit och plingar på och så beställer jag en hamburgare av en jävla sur gubbe. Jag betalar och sätter mig och väntar vid sidan av kiosken. Det kör förbi en massa bilar fort som fan i rondellen. Jag tänker på receptionistens bröst som jag såg under det där linnet hon hade. Jag tänker på henne där hemma, hur brösten kommer se ut när hon ammar ungen. Fulla med mjölk. Stora. Jag tänker på hur hennes fitta såg ut innan barnet. Undrar om den ser likadan ut nu. Det går förbi ett gäng ungdomar som håller på och skriker och jag får lust att säga till dom att hålla käften. Jävla ungar. Jag får hamburgaren av den där sure gubben, jag sätter mig ner och äter den och jag ser när solen går ner över vad jag tror är biblioteket. Det finns en staty av näcken på torget där jag sitter. Det sprutar vatten på den. Han håller i en fiol. Mig spelar han inte ner i det där vattnet. Älven är vacker, solen lyser ner i den och vattnet krusar sig av det strömma vattnet. Jag äter färdigt. Jag går en bit längs älven, folk kollar lite konstigt på mig, dom kanske inte är vana att se folk dom inte känner igen. Dom glor som fan. Ögonen är som tallrikar på dom när jag går förbi. Jag går en liten bit till och sen orkar jag inte med att bli glodd på så jag går upp till hotellet igen. Hon sitter inte i receptionen längre. Fan. Dom kanske stängt för kvällen eller nåt. Jag går vidare in i hotellet och kommer in i baren. Bartendern står och putsar glasen och det sitter en gubbe vid disken. Han är alldeles rynkig och fårad och ser ut att levat rätt hårt. Han två dubbla whiskey framför sig. Jag sätter mig på en bardisk och han sveper i sig ett av dom dubbla whiskeyglasen i ett svep. Bartender ser mig efter en stund och han slutar putsa på dom där glasen och vänder sig mot mig. Han är smal och spinkig, kindbenen sticker ut på honom och har svart hår och stora ögon.
”Vad önskas?” Frågar han.
”En öl tack.” Säger jag.
Han börjar hälla upp den.
”Vart är allt folk?” Frågar jag.
Han börjar skratta.
”Allt folk har inte kommit än.” Säger han.
”Dom kommer lite senare.” Säger han.
”Vad var det som var roligt?” Frågar jag och tar en klunk.
”Nej nej, inget.” Säger han och ler.
”Nähä. Ok.” Säger jag.
”På genomresa?” Frågar han.
”Kan man säga.” Säger jag.
”Uppifrån Stockholm.” Säger jag.
”Jaså den kungliga hufvudstaden, sannerligen.” Säger han.
”Precis.” Säger jag.
”Min gäst här bredvid är tyvärr särskilt talför ikväll.” Säger han.
”Äh, håll käften.” Säger killen med dubbla whiskey bredvid mig.
”Får jag presentera Henry.” Säger bartendern.
”Ingen mindre än den kände – den ökände Henry Chinaski.” Säger bartendern.
”Angenämt.” Säger jag och kollar på Henry.
”Äh, skippa skitsnacket.” Säger han.
”Visst.” Säger jag.
”Mr. Chinaski här är författare.” Säger bartendern.
Henry säger ingenting.
”Även känd för sin blygsamhet.” Säger bartendern.
”Din lilla jävla bartenderjävel. Jag är tamejfan den bästa författaren i hela världen. Alla andra kan ta sig i brasan.” Säger Henry och sveper den andra whiskeyn.
”Du hör. Blygsamheten själv.” Säger bartendern.
”Vad skriver du?” Frågar jag.
”Vad jag skriver. Jag skriver allt. Jag har hela jävla världen häruppe i skallen.” Säger Henry och pekar på pannan.
”En riktig jävel på hästar också. Samt kvinnojägare.” Säger bartendern.
”Äh, håll käften på dig och ge mig en dubbel jävla whiskey till.” Säger Henry.
”Och en öl att skölja ner skiten.” Säger Henry.
”Fortsätter du i den här takten får vi snart bära ut dig.” Säger bartendern.
”Äh vad fan. Häll upp den där jävla skiten nu.” Säger Henry.
”Visst. Det är din begravning.” Säger bartendern.
”Hon som jobbar i receptionen.” Säger jag.
”Vet du om hon kommer hit ikväll?” Frågar jag.
”Det gör hon säkert.” Säger bartendern.
”Dom hänger här varenda helg.” Säger bartendern.
”Finns inget annat ställe att gå till.” Säger bartendern och ler.
”Ok.” Säger jag.
”Varför undrar du?” Frågar han och ler igen.
”Det vet jag inte.” Säger jag.
”Nej, nu går jag tamejfan och pissar.” Säger Henry och reser sig upp och går.
Jag tar ett par klunkar ur ölen. Jag blir sugen på en cigg så jag tar upp paketet och tar ut en.
”Cigg?” Frågar jag.
”Visst.” Säger bartendern.
Jag tar fram en till och ger den till honom. Jag tänder dom.
”Vem fan var det där?” Frågar jag.
”Henry Chinaski, ett riktigt original. Sitter jämt här och super och skryter om vilken jävel till författare han är. Ännu outgiven.” Säger bartendern och skrattar.
”Han brukar slåss med killarna från landet ibland när dom käftar med honom.” Säger bartendern.
”Men för det mesta blir han lämnad ifred.” Säger bartendern.
”Du ska se att Maja kommer om en stund.” Säger bartendern.
”Överdriv inte nu. Jag har bara sett henne en gång.” Säger jag.
Han ler igen. Chinaski kommer stapplande ut ur toaletten och kommer fram till baren igen. Han luktar spya.
”Jag är inte den som är den. Men jävlar hur du luktar Chinaski.” Säger bartendern.
”Jag luktar precis hur jag vill.” Säger Chinaski.
”Ska du ha en smäll?” Frågar Chinaski.
”Nej för helvete.” Säger bartendern.
”Jag bara sa att du luktade lite.” Säger bartendern och ser stött ut.
Han vänder sig mot mig.
”Hur kommer det sig att du hamnade just här?” Säger bartendern.
”Inget speciellt skäl.” Säger jag.
”Jag bara klev av tåget.” Säger jag.
”Ett skäl lika bra som något annat.” Säger bartendern.
”Jag är tamejfan den bästa jävla författaren världen har skådat.” Skriker Chinaski rätt ut.
Bartendern ser ut att bli lite sur.
”Hur kommer det sig att du inte blivit utgiven än då?” Säger han.
”Att jag inte blivit utgiven.” Skriker Henry.
”Ja det ska jag jävlarimej tala om för det beror på att förlagen är horor och fnask hela bunten.” Skriker Henry.
”Min tid kommer, var så säker.” Fortsätter han.
”Lugna ner dig nu för helvete.” Säger bartendern.
”Ni ska få se. Ni ska få se.” Henry låter aningen lugnare nu.
Det kommer in ett par slitna alkiskärringar. Henry ser ut att skina upp lite ner han ser dom.
”Ge mig två dubbla till.” Säger han.
”Visst.” Säger bartendern och himlar med ögonen.
Han häller upp dom åt Chinaski som försvinner bort till bordet där alkiskärringarna satt sig. Han sätter sig bredvid dom.
”Ett original som sagt. Ett äkta original. Magnifik drinkare.” Säger bartender och ler igen.
”Minst sagt.” Säger jag.
Vi sitter tysta en liten stund. Jag dricker min öl.
”Att det är så lite folk beror på att vårt kära stadshotell har varit aningen lamslaget senaste veckan.” Börjar bartendern.
Jag kollar på honom.
”Jaså. Varför det?” Frågar jag.
”Jo det var en kille som tog livet av sig på ett rum. Bara för nån dag sen. Det var ingen som kände igen honom, han kom utifrån precis som du. Varifrån har jag ingen aning om. En stor jävla kille var det eller gubbe, övre medelåldern, med massa tatueringar på armarna. Skepp och ankare och en massa skit.” Säger bartendern.
Jag hajar till.
”I alla fall så hittade städerskan honom där på morgonen, hon trodde inte att det var nån där så hon bara gick in och såg honom ligga i badkaret. Med handlederna uppskurna med ett rakblad. Stackars jävel. Vattnet var fortfarande varmt.” Säger bartendern.
”Man undrar ju alltid varför dom gör det. Men det var nåt speciellt med honom. Såg jagad ut på nåt sätt när han kom hit.” Säger bartendern.
”Han kanske bara var trött på att leva.” Säger jag.
”Ja inte vet jag. Men det är tamejfan kusligt. Det konstigaste med honom var hans sätt att snacka, en jävla massa historier om allt möjligt, om att han varit med i Vietnam, haft en massa restauranger. Allt möjligt skit. Skulle gissa att ungefär hälften var sant. Men inte fan var han en sån man ifrågasatte. Tror han hette nånting ja vad fan var det Stig eller nåt, nej just det, Sven. Så var det.” Säger han.
”Och det konstigaste var att det strök runt ett par jävligt skumma typer precis samma dag. Innan det hände. Stora som fan, ställde konstiga frågor om vilka som bodde på hotellet just då.” Säger han.
”Vilket nummer bodde han på?” Frågar jag.
”Sjuan.” Säger han.
Jag kollar på min nyckel. Det är mitt nummer.
”Det är fan mitt nummer.” Säger jag.
”Tough luck.” Säger han och flinar lite med käften på sne.
”Jag hoppas inte du ämnat följa samma öde.” Säger han.
”Nej nej för fan. I helvete.” Säger jag.
”Det är lugnt, du behöver inte övertyga mig. Jag tror dig grabben.” Säger han.
Jag får den där känslan av att nån sitter och stirrar på mig och jag kollar runt mig. Men där sitter bara nåra alkisar, och Chinaski. Det kan tamejfan inte vara nån annan. Historierna om Vietnam, restaurangerna, tatueringarna. Det stämmer alltihopa. Dom jävlarna kanske ser kopplingarna mellan honom och mig. Även om det inte finns några.
”Nu kommer dom.” Säger han och pekar.
Jag vänder mig fort, vet inte precis vilka han menar och ser Maja med ett par killar som ser ut som riktiga småstadsraggare, keps och allt. Dom kommer fram till baren.
”Vad kan jag stå till tjänst med?” Frågar bartendern.
”Äh, sluta med det där tjafset för fan.” Säger en av dom.
”Ge oss tre öl istället. Och håll käften.” Säger den andre.
”Din käft går ju som på en jävla afrikan för jämnan.” Säger den ene.
Maja kommer fram till bardisken.
”Hej.” Säger hon.
”Hej.” Säger jag.
”Så du hamnade här till slut.” Säger hon.
”Vart annars?” Säger jag och ler.
”Precis. Vart annars.” Säger hon.
”Vem fan är det du står och kuttrar med?” Frågar en av dom.
”Du kan väl för fan presentera oss i alla fall.” Säger den andre.
”Billy och Joey.” Säger hon och gör en svepande rörelse med handen åt deras håll. Som en brud gör reklam för en bil. Jag räcker fram handen och hälsar på bägge två. Jag ser att dom är brorsor. Bartendern ger dom ölen och dom sätter igång och dricka. Jag kollar bort mot bordet där Chinaski sitter. Den ena av kärringarna har gett sig upp på dansgolvet och dansar med en fet jävel. Det är nåra fler nu i baren än vad det var från början.
”Är den där jävla Chinaski här nu igen?” Säger han som heter Billy.
”Utanför grabbar om ni ska bråka. Kom ihåg det för fan.” Säger bartendern.
”Det är lugnt.” Säger Joey.
”Ska du med och åka en sväng sen?” Frågar Maja och kollar på mig.
Jag slänger en blick ner på brösten igen och sen rakt in i ögonen på henne.
”Javisst.” Säger jag.
”Vart ska vi?” Frågar jag.
”Inget särskilt ställe.” Säger hon.
”Bara åka omkring lite.” Säger hon.
”Visst.” Säger jag.
”Så vad gör du i Stockholm?” Frågar hon.
”Jag skriver en del.” Säger jag.
”Åh är du författare?” Frågar hon.
”Det vet jag inte om jag vill kalla det.” Säger jag.
”En till jävel.” Säger Billy.
”Fan, det räckte gott med Chinaski.” Säger Joey.
”Ta det lugnt, det är en schysst grabb.” Säger bartendern.
”Jag går i god för honom.” Säger bartendern.
”Hörde ni om han som tog livet av sig?” Frågar bartendern.
”Ja, vilken jävla idiot.” Säger Billy.
”Det verkade vara en skum jävel.” Säger Joey.
”Och dom där jävla gorillorna sen. Som åkte omkring i den där svarta BMW: n.” Säger Billy.
”Vi skulle spöat dom.” Säger Joey.
”Ni skulle åkt på spö. Dom var tamejfan stora som hus.” Säger bartendern.
”Så fan heller.” Säger Billy.
Han har tribals på armarna och ett brottarlinne. Joey har avklippt jeansjacka. Maja har bytt till en urringad svart och lite silvrig topp och jag sitter och kollar ner i urringningen och på benen och häcken som hon förpackat i en svart minikjol. Hon är oemotståndlig. Chinaski kommer fram till baren. Han lägger upp armarna på disken och jag kan se att han en massa sår på knogarna och små händer. Nästan lite apliknande hängig hållning, och två små glipor till ögon och en stor käft som inte ler.
”Är du här din jävel.” Säger Joey.
”Håll käften Joey, eller Billy eller vad fan du heter. Det går inte att skilja på er för fan.” Säger Chinaski.
”Ge mig en dubbel whiskey och en öl.” Säger Chinaski.
”Den störste författaren genom världshistorien.” Säger Billy.
”Håll din dumma käft.” Säger Chinaski.
Bartendern häller upp en whiskey och tappar upp en öl.
”Inget bråk ikväll.” Säger bartendern.
”Visst visst.” Säger Billy.
”Visste du att du har en polare här bredvid.” Säger Joey till Chinaski.
”En sån där jävla författare som tror han vet allt.” Säger Billy.
”Inte fan är han min polare.” Säger Chinaski.
”Det här är mina polare.” Säger Chinaski och håller upp bägge glasen.
Dom skrattar bägge två.
”Du är en sorglig jävel.” Säger Joey.
Han har redan gått och satt sig vid bordet med alkiskärringarna.
”Jag tror att du skriver bra i alla fall. Det ser så ut.” Säger Maja till mig.
”Tack.” Säger jag.
Hon sitter vänd mot mig vilar sitt ena knä en aning mot mitt lår. Bröderna fortsätter att prata med bartendern.
”Har du bott där länge?” Frågar hon.
”Ett par år ungefär.” Säger jag.
”Har du bott här länge?” Frågar jag.
”Hela mitt liv.” Säger hon.
”Men jag vill härifrån.” Säger hon.
”Det är för litet, för instängt.” Säger hon.
”Det förstår jag.” Säger jag.
”Jag var nära på att bli kvar för alltid. Jag menar hus och barn och skit. Men jag klarade mig undan i sista stund.” Säger hon och ler.
”Nu åker jag bara runt med Billy och Joey i deras bil och dricker hembränt.” Säger hon och skrattar.
”Är du ute och reser?” Frågar hon.
”Ja det kan man väl säga.” Säger jag.
”Jag behövde lite semester helt enkelt.” Säger jag.
”Nej nu jävlar.” Säger Billy.
”Ungdomar nu ska vi åka en sväng.” Säger Joey.
”Vill du med en liten sväng?” Frågar Maja och kollar på mig.
”Visst.” Säger jag.
Vi säger hejdå till bartendern och jag säger hejdå till Chinaski som inte svarar. Vi kommer ut i kvällen som börjar lida mot natt. Det åker förbi en dunkande BMW fort som fan nerifrån backen och det går ett gäng nere i backen. Vi går ut på parkeringen och Billy vrider om nyckeln till deras Volvo. Jag och Maja sätter oss i baksätet och bröderna i framsätet. Han rivstartar och tar oss nerför backen och jag hör turbon som andas när han växlar. Jag känner Majas hand som hon lägger på min och jag vänder mig mot henne och hon ler mot mig. Min hand kryper upp till hennes lår och jag klämmer till lite lätt och jag känner att kuken börjar bli hård på mig. Hon ser det och jag känner hennes hand som kryper upp på mitt lår när ingen ser och över det på skrevet och trycker till och jag blir fruktansvärt jävla hård och vill hem till hotellrummet. Hon lutar sig emot mig.
”Ska vi sova i ditt rum inatt?” Viskar hon.
Jag nickar och ler.
”Vad fan håller ni på med där bak egentligen?” Hojtar Billy.
”Inte ett skit.” Skrattar Maja.
”Håll dig lugn nu bruden.” Säger Joey.
Det går ett gäng med invandrare nere vid kiosken där jag åt hamburgare.
”Jävla invandrare.” Säger Billy.
”Förbannat slödder. Jävla kosovobananer.” Säger Joey.
”Det har ni mycket i fjollträsk va?” Säger Billy.
”Det har vi.” Säger jag.
”Jävla slödder. Kriminellt jävla slödder.” Säger Joey.
Vi kör ett par varv runt rondellen och det kastar oss från sida till sida och jag råkar stöta till henne små fasta bröst. Vi åker upp emot stan i en jävla fart med turbon jobbande som fan. Joey tar fram en colaflaska med nån blandning och kastar bak den till baksätet.
”Ta lite.” Säger han.
Vi dricker ett par klunkar, starkt som fan är det blandat. Hembränt känner jag. Vi kommer uppför en brant backe där Billy gasar på för att inte förlora farten. Jag ser folket på torget och tar fram en cigg.
”Är det ok om man röker?” Frågar jag.
”Visst.” Säger Billy.
”Rök på du.” Säger han.
Som påmind lägger han in en General och jag tänder en av mina Marlboros och bjuder Maja på en. Vi stannar vid trafikljusen som vi kommer fram till. Billy gör en burn out och slirar iväg och vi kränger kraftigt när han gör vänstersvängen och accelerar upp emot 100 innan han lugnar sig. Vi åker omkring nåra varv runt stan utan att det händer nånting.
”Vi tänkte åka vidare.” Säger Billy.
”Ska ni med eller?” Säger Joey.
”Nej.” Säger Maja.
”Kör till hotellet. Jag ska jobba imorron.” Säger hon.
Han åker uppför backen vid hotellet och vi kliver ur på parkeringen. Dom åker iväg. När dom kommit ur synhåll tar jag tag i Majas höfter och vi börjar kyssa varann.
”Kom så går vi.” Säger hon.
Vi smyger runt personalingången för att ingen ska se oss och kommer in i korridoren.
”Jag går först.” Säger hon.
Jag ger henne nyckeln och så väntar jag i ett par minuter innan jag smyger uppför trapporna efter henne. Det är mörkt i korridoren och jag hör inga ljud. Jag smyger till sjuan och så öppnar jag dörren långsamt. Hon ligger redan naken. Kvällsljuset faller in från fönstret och hon ligger utsträckt som en odalisk på sängen. Jag står och bara stirrar på hennes små fasta bröst som är aningen utplattade eftersom hon ligger ner och jag ser könshåret, hon är rakad fast hon lämnat en sträng i mitten upp emot magen och dom där långa benen som hon korsat.
”Vad väntar du på. Kom hit.” Säger hon.
Jag drar av mig skinnjackan och linnet och ställer mig bredvid sängen. Hon ställer sig på knä på sängen och knäpper upp byxorna och tar den stenhårda kuken i munnen. Jag blir knäsvag. Det är nästan så att jag ramlar ihop på golvet i en hög. Jag smeker henne över håret samtidigt som hon suger på mig som en glasspinne och jag blundar och låter henne suga. Efter en stund börjar jag närma mig, jag tar tag i håret på henne och drar till hårt som fan och jag flämtar nu och jag känner hur det är på väg och jag tänker på att jag ska våldta henne, att jag ska strypa efteråt henne och jag tänker att jag älskar henne och hon slutar och kollar upp mot mig och ler och så slickar hon ollonet på mig.
”Fortsätt, snälla.” Säger jag.
”Jag vill att du kommer i mig.” Säger hon.
Hon fortsätter och efter hon sagt det där kan jag inte hålla tillbaks det längre utan jag känner snart hur det börjar pumpa ut ur kuken på mig och in i munnen på henne stötvis och jag håller henne hårt i håret och det exploderar som kramper i mig. Jag kastar mig över henne på sängen.
”Sära på benen.” Säger jag.
Hon gör det och jag börjar slicka henne, jag begraver mig inne i henne och mina fingrar leker inne i fittan på henne och tungan lite längre upp mot klitoris och jag snurrar runt och jag gör det hårt och jag gör det lösare och jag retar henne och slickar henne som en hund och efter en stund så börjar det rycka i henne, hon kastar sig fram och tillbaka, hon ålar sig och reser sig i brygga och till slut går det för henne.
”Slyna.” Säger hon.
”Hora.” Säger jag och jag ser in i hennes gröna ögon. Vi ler mot varandra.
Hon lägger upp benen på mina axlar och jag tränger in i himlen. Jag tar tag i låren och pressar in kuken så långt jag kan i fittan på henne och hon flämtar till när jag kommer allra längst in.
”Det är så djupt.” Kvider hon.
Jag fortsätter, jag drar ut den allra längst ut och så låter jag den tränga in i henne igen och jag kollar henne i ögonen samtidigt som jag gör det och det lyser svagt in från natten utanför och jag vänder på henne så hon ligger på sidan och vi vilar en stund och sen börjar vi igen och vi vilar och vi börjar igen och till slut så kommer jag i henne igen, jag pumpar in i henne, jag skär sönder henne inifrån, jag trasar sönder henne och så gör jag henne hel igen. Vi ligger och bredvid varann och sen kommer lugnet och och jag hör hennes regelbundna andetag efter en stund och justerar mina efter hennes. Det sista jag tänker på innan jag somnar är mitt eget barn och barnets mamma.

När jag vaknar lite senare och känner på sängen bredvid mig så finns hon inte kvar längre. Jag undrar varför i helvete hon gått. Jag går upp och går ut i badrummet för att kolla om hon är där, men det är tom och skinande rent nu. Inte ett spår av blod vad som hänt. Jag kollar runt men jag hittar ingenting. Jag andas in luften i badrummet, jag tänker på att den där bjässen har legat i badkaret, jag tänker mig hur det borde sett ut när dom hittade honom, hans stirrande ögon och uppslitna handleder, i ett badkar fyllt av blod och vatten blandat. Jag vill inte tänka på det mer så jag tar på mig kläderna, packar ihop väskan och så kollar jag på klockan. Halv tre. Jag vet inte om baren stängt än, men jag smyger ner i lobbyn, som är tom och vidare in i baren. Det är en handfull människor där, Chinaski sitter och sover på bordet med en whiskey framför sig, det sitter ett par och pratar längst in i hörnet, där det är mörkt. Jag går fram till bardisken.
”Hej.” Säger jag.
”En whiskey.” Säger jag.
Han kollar på mig, häller upp en whiskey till mig och så kollar han över axeln. Jag tar en klunk, det bränner i halsen på mig.
”Vad händer?” Frågar jag.
”Den store författaren ser ut att ha gått i däck.” Säger jag.
”Du jag borde nog säga det här till dig.” Börjar bartendern.
”Dom där stora bjässarna som var och frågade om den där killen som tog livet av sig, kom fram till baren och frågade ut mig om dig. Självklart så sa jag att jag inget visste.” Säger han.
”Om vad?” Säger jag.
”Det finns ingenting att veta.” Säger jag.
”Nej jag vet inte vad dom var ute efter.” Säger han.
Jag känner hur det går en kall kår över ryggraden.
”Men det verkade som om dom menade allvar.” Säger han.
”Vet du om dom vet vilket rum jag bor på?” Säger jag.
”Inte en aning. Vi brukar inte lämna ut såna uppgifter. Men det här är inget stort hotell.” Säger han.
”Jag förstår.” Säger jag.
”Har du sett Maja?” Frågar jag.
”Nej hon åkte väl ut med bröderna. Du följde väl med själv?” Säger han.
”Jovisst. Men vi tappade bort varann sen.” Säger jag.
”På så vis.” Säger han och ler.
Han lutar sig fram emot mig.
”Du, ta det jävligt vackert med dom där snubbarna.” Säger han.
”Jag vet inte vad fan du gjort, eller vad den där Sven gjort. Men dom är inte att leka med.” Säger han.
”Nej det verkar inte som det.” Säger jag.
”Om jag vore du skulle jag dra härifrån illa kvickt.” Säger han.
”Vi får se.” Säger jag.
Jag sveper i mig whiskeyn, grabbar tag i väskan och så går jag ut i lobbyn. Jag lägger nyckeln med sjuan på disken och så går jag ut genom dörren. Det är kyligt ute. Det är natt. Jag går nerför backen mot stationen. Jag kollar bakom mig för att se om nån följer efter mig.