Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
...


Ristningar

Jag sitter tillsammans med Jocke på en klubb, det är mycket folk men musiken är inte så hög så man måste skrika till varandra, vi börjar bli ganska packade och sitter och snackar med varandra, vi har beställt in en del öl som vi sitter och dricker. Jag sitter och flirtar med brudar och Jocke som halvt som halvt har flickvän försöker väl ta reda på om det kommer att hålla eller inte. Det har han sagt förut i alla fall och jag tror att det fortfarande gäller. Jag tänder en ny cigg och det gör Jocke också, det finns en bar utomhus där vi sitter mitt i klubben och vi sitter på en soffa bredvid varandra vänd mot baren och dansgolvet där det bara står några stycken än så länge.
”Du man kan känna sig ganska ensam här” säger jag
”Vadå menar du, det kan man väl göra överallt. Menar du att det var längesen du hade nån brud eller vad är det?” Säger Jocke.
”Ja det var det väl, eller jag vet inte, det är väl ungefär som det brukar vara. Jag försöker väl” säger jag.
”Försöker och försöker”
”Jo jag vet, men vad gör man”
”Man har inte så höga krav”
”Nej jag vet det, men alltså, man måste ju vilja själv”
”Ja det är ju ditt eget val”
”Jo jag vet. Du vet ibland när jag träffar nån på krogen känns det som jag avsiktligt gör att det går åt helvete. Jag vet inte varför, jag får en sån lust att ha sönder, jag tröttnar så snabbt på det”
”Det där är lite konstigt”
”Jag vet inte varför, vissa gånger känner jag bara att det blir så jävla tråkigt, jag känner mig tvungen att göra nåt”
”Det är jävligt destruktivt, men jag fattar vad du menar”
”Hon där borta kollar hit tror jag förresten” säger jag.
Jocke vänder sig om och kollar på henne, hon är blont hår med lugg och hon har blå ögon och ser väldigt svensk ut och hon sitter och kollar på mig. Hon tittar bort när hon märker att båda kollar på henne.
”Det gör hon” säger Jocke. ”Gå och stöt på henne”
”Inte än” säger jag. Vi sitter en stund först.
Jag börjar på nästa öl.
”Hur är det med din brud?” Frågar jag.
”Det är bra tror jag, det är jävligt osäkert, vi vet inte riktigt var vi står. Vi håller på och känner på varandra nu, vi passar dåligt ihop egentligen, hon är ju rätt lugn sådär.”
”Vad gjorde du med den där andra bruden som du träffade igår?”
”Just det. Ja det var kanske inte helt oskyldigt ändå”
”Jag tänkte väl det”
”Men det är ju inte så att vi är tillsammans ändå alltså”
”Du behöver inte urskulda dig för mig” försäkrar jag.
”Det var inte det jag gjorde, jag bara försökte förklara hur det ligger till”
”Ok visst”
”Vi får väl se hur det blir, jag vet faktiskt inte, det hela känns jävligt osäkert bara just nu”
”Det visar sig väl”
Jag kollar på den blonda bruden igen, lite längre den här gången, hon sitter och pratar med sina kompisar men helt plötsligt kollar hon på mig igen, vi kollar på varandra i några sekunder och sen vänder jag bort blicken och kollar bort mot baren och blicken fastnar bartenderns bröst istället.
”Kollar hon eller?” Frågar Jocke.
”Ja hon gjorde det alldeles nyss”
”Ska du gå fram till henne?”
”Nej inte än, om en stund, hon kanske kommer hit”
”Lita inte på det”
”Det gör jag inte, jag säger bara att hon kanske kommer hit istället”
”Antagligen inte”
”Nej antagligen inte”
”Kan du inte skicka ett meddelande genom en kypare, som i filmer?” Frågar Jocke och ler mot mig.
”Det skulle jag väl kunna, men dom har inga kypare på det här stället bara, det är enda problemet”
”Då blir det svårt”
”Det blir jävligt svårt till och med”
”Du kunde du ha skrivit, jag vet inte vad du heter, men du borde döpts till snygging, hälsningar från den svartklädde herren mitt emot” säger Jocke.
”Det kunde jag ha skrivit och det skulle säkert ha slagit till nånstans i hjärtetrakten på henne, men nu finns det ju inga kypare så vi behöver inte fundera på vad jag skulle skrivit”
”Nej det är klart”
”Nej det är klart” säger jag. ”Förresten så kolla bort på bartenderns bröst, hon ser nog ut som en skulptur när hon är naken”
”Det gör hon nog” säger Jocke.
”Vi gör såhär, jag går iväg och köper öl, eller dansar eller vad som helst, och så sitter du kvar och så ser vi om hon kommer och sätter sig här eller inte. Annars går du fram till henne” fortsätter Jocke.
”Ok då, men jag ska först gå och köpa mig en drink. Tror jag ska vara så jävlig att jag köper en gin och tonic, det är kanske större chans att hon kommer hit om hon ser att jag sitter och dricker en drink än om jag dricker en vanlig öl”
”Ok, gör det då”
”Ska du ha nånting eller?” Frågar jag.
”Köp en helt vanlig jävla öl till mig isåfall”
”Ok” säger jag.
Jag kollar mot brudens håll och hon kollar snabbt tillbaka och jag ler och skrattar lite när jag tänker på vad Jocke föreslog att jag skulle skriva till henne.
”Vad skrattar du åt?” Frågar Jocke.
”Åt dig, jag tänkte bara på det där meddelandet”
”Jaha, det, gå nu då för fan”
”Jag ska gå för fan precis nu”
Jag reser mig upp och går ned på dansgolvet där det står lite fler folk och dansar nu. Jag tränger mig förbi dom och kommer fram till baren där hon med brösten står och serverar folk en massa öl. Jag väntar en stund, jag har inte bråttom och jag tar fram pengar och står längst fram och viftar med dom för att hon ska se att jag inte ska betala med kort så att det ska gå snabbare att få köpa. Efter en stund så vänder hon sig mot mig och det är närapå att hon kommer på mig med att stå och stirra på hennes bröst. Men jag hinner slå upp blicken och le åt henne innan hon kommer på mig. Hon frågar mig vad jag vill ha och jag säger som jag tänkt säga att jag vill ha en helt vanlig jävla öl och en gin och tonic. Det tar henne en halv minut att svänga ihop och så betalar jag och går över dansgolvet och till vårt bord igen där Jocke sitter och väntar och röker.
”Ok” säger Jocke när jag kommer ”Jag går och dansar en stund och så ser vi om hon kommer fram eller inte. Sätt dig och drick din gin och tonic och rök lite så länge, gå fram till henne annars, det finns ju tydligen inga kypare på det här stället som kan hjälpa till”
Jag ler och han ler tillbaka mot mig.
”Ok, vi får se”
Jag sippar på drinken och kollar mot hennes håll och hon sitter fortfarande och kollar mot mitt håll med jämna mellanrum, jag försöker mig på att le åt henne men jag är lite för blyg, jag vill inte se ut som en idiot. Jag tänker på alla dom andra gångerna jag suttit och flirtat och tänker att det liknar alla andra gånger. Hon sitter och pratar med sina kompisar och så helt plötsligt kollar hon mot hans håll igen. Han är noga med att kolla tillbaka varenda gång hon får för sig att kolla på honom så att hon inte ska tro att han inte vill flirta med henne. Efter ungefär en tredjedel av gin och tonicen och en cigarett så reser hon sig upp och går fram till mig. Jag undviker att titta på henne när hon är på väg så att hon inte ska känna sig dum. Jag låtsat bli förvånad och kollar inte på henne förrän hon står precis bredvid honom.
”Ursäkta du har inte en cigarett, mina kompisar där borta har glömt att köpa och vi är ganska röksugna”
”Jovisst det är lugnt”
Jag tar fram ciggpaketet och kollar hur många dom är.
”Här, du får gärna komma och sätta dig här sen om du vill förresten”
Jag tycker att hon lyser upp.
”Javisst gärna, jag ska bara gå och lämna ciggen först”
”Gör det”
Jag ser att Jocke står och spanar lite längre bort, jag blinkar mot honom och han försvinner in på dansgolvet. Hon går och lämnar ciggen och kommer tillbaka och sätter sig bredvid mig.
”Vad heter du?” Frågar hon.
”M” svarar jag. ”Och du?”
”Anne” säger hon. ”Så vad gör du här i Stockholm?”
Jag bestämmer mig för att inte ljuga.
”Jag försöker skriva noveller”
”Jaha, vad intressant, vad skriver du om då?” Frågar hon.
”Ja lite allt möjligt, blir väl mest om mig själv antar jag”
”Jaha vad spännande, det får du berätta mer om sen”
”Det kan jag väl”
Det blir en kort tystnad medan hon väntar på en motfråga.
”Vad gör du då?” Frågar jag till sist. Det måste ha känts som en evighet för henne. Hon känner sig kanske lite utsatt. Det vill jag inte.
”Jag håller på att söka in på skolor för design”
”Jaha, vad spännande. Vilka?” Frågar jag.
”Ja dom vanliga, du vet kanske vilka det är, Beckmans med mera”
”Jo jag vet.”
”Jag håller på mycket med sånt. Design och sånt”
”Är det roligt?”
”Ja, jag gillar det”
Det blir ännu en kort tystnad och jag ser hur hon skruvar på sig en aning. Kanske ångrar att hon gick fram.
”Så du skriver, läser du mycket böcker också?” Frågar hon.
En förlösande fråga, det kan jag prata ganska länge om, om den frågande är intresserad vill säga.
”Ja det blir en hel del”
”Vad läser du då?” Fortsätter hon.
”Ja det är väldigt olika. Mycket från USA, en hel del svenskar också”
”Gillar du Strindberg?”
”Javisst, oftast, men inte allt han skrivit. Men han är bra. Var. Varför tänkte du på just Strindberg?” Frågar jag. Jag vet varför.
”Det vet jag inte. Det var den första jag kom att tänka på. Gillar du den där, vad heter den nu igen… Röda Rummet menar jag?”
”Javisst, men det var längesen jag läste den, kommer inte ihåg så bra men det har jag för mig.”
Jag känner mig redan en aning uttråkad.
”Har du skickat in några noveller?” Frågar hon.
”Nej jag känner mig inte nog bra än för att göra det”
”Det är kanske bara som du tycker själv?”
”Kanske det, jag vet inte riktigt, jag har inte riktigt kommit mig för faktiskt”
”Gör det”
”Jo jag ska. Vad designar du?”
”Lite olika, jag syr en del kläder och så, vi har modevisningar ibland också”
”Ok vad roligt”
”Ja det brukar komma en del folk”
”Vill du ha en till cigg till?” Frågar jag henne.
”Ja tack”
Jag tar fram två cigg ur paketet och ger henne den ena och tänder med den silvriga zippotändaren. Jag undrar var min polare tagit vägen och jag har ingen direkt lust att sitta och prata längre. Jag tror inte att hon märker det för jag har försökt att låta intresserad. Jag fortsätter att dricka drinken, det är ungefär halva kvar nu. Vi röker och jag låter det vara tyst en liten stund.
”Vart kommer du från förresten, för du kommer inte härifrån?” Frågar hon för att få fart på det.
”Jag kommer västerut ifrån, ganska långt ut mot kusten”
”Jag hörde att du inte pratade stockholmska”
”Det hörde du rätt i”
”Hur länge har du bott här”
”Ett par år, mer eller mindre”
”Har du skrivit hela tiden?” Fortsätter Anne.
”Nej, jobbat på lite olika ställen, du vet ströjobb sådär, lätta att få, korta tidsperioder”
”Var bor du då?”
”Ute i sumpan”
”Jaha vad nice”
”Javisst är det”
Vi tystnar i några sekunder igen. Sen fortsätter hon, hon ger sig inte.
”Hur gammal är du förresten?”
”Ganska gammal”
”Hur gammal är det då?”
”Närmare trettio”
Jag ljuger.
”Jaså, jaha, det ser inte ut som det”
”Nej jag vet”
”Jag är 20”
”Ok”
”Brukar du gå hit ofta förresten?”
”Ibland”
”Vi brukar alltid gå hit, jag älskar det här stället, vart brukar ni gå då?”
”Ja det är lite olika”
”Jaha ok”
”Men ungefär?”
”Ja jag vet inte riktigt faktiskt, kommer inte ihåg”
”Du kommer inte ihåg?”
”Nej”
”Men vadå, typ söder eller östermalm?”
Jag orkar inte svara.
”Jaha, så vad sa du att dina noveller handlade om då förresten?” Fortsätter hon.
”Döden för det mesta” svarar jag.
”Jaha, hurdå döden?”
Jag orkar inte svara henne.
Vi sitter tysta ytterligare en stund. Lite längre den här gången.
Jag kollar bort från henne på bartenderns bröst igen och sitter och tänker i några ögonblick, jag känner en stark impuls.
”Skulle inte jag kunna få ditt nummer?” Frågar jag.
Hjärtat slår aningen fortare. Jag känner mig full och tar en klunk till av drinken. Hon kollar på mig och ser tveksam ut, som om jag frågat en fråga vid helt fel tillfälle. Och det har jag väl antar jag.
”Jaha, ok vänta då” säger hon till slut.
Som om hon bestämt sig för att ge mig sitt nummer och strunta i att svara om jag ringde eller skickade sms. Det är nu det händer. Jag ser allting klart. Hon börjar säga siffrorna i numret. Jag säger vänta lite och tar en ölflaska från bordet. Jag slår sönder den mot kanten av bordet och hon ser helt chockad ut.
”Ok, vad sa du nu?” Frågar jag.
Jag sätter en av dom vassa kanterna mot överarmen.
Jag börjar rista in siffrorna, samtidigt som jag säger dom.
”Noll sju noll, fyrtio fem, trettio två”
”Och sen…?”
Hon ser ut som om hon skulle svimma eller nåt. Det blöder rätt kraftigt från armen och folk runt mig börjar kolla med stora jävla ögon och peka. Har dom aldrig sett nån som ristar in ett nummer i armen på sig själv.
”och sen…?” Säger jag igen till henne.
”Kan du fortsätta?” Fortsätter jag. Jag känner mig ganska lugn.
”Du är fan inte frisk. Jävla psykfall” Säger hon och reser sig upp. Det droppar ner lite blod rakt i min drink. Hon går därifrån. Hon kommer nog inte tillbaka. Jag fortsätter dricka.




Prosa (Novell) av Harry Angstrom
Läst 718 gånger
Publicerad 2006-09-23 12:16



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Harry Angstrom