Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
...


Paradiset

Vi kommer fram till hotellet med buss, vi har åkt en bra stund och jag är trött. Vi plockar ut våra väskor från bussen och släpar dom till lobbyn där vi får rumsnyckeln och dom säger vilket håll vi ska gå, så vi går uppför trapporna, letar oss igenom och hittar rummet där vi ska bo. Jag vrider om nyckeln och öppnar in till ett vitt litet rum med en dubbelsäng, jag släpar in min jävla väska och lägger den på golvet och lägger mig på sängen.
”Är du hungrig baby?” Frågar hon.
”Ganska.” Säger jag.
”Men jag måste vila mig lite först, är så jävla trött.” Säger jag.
”Vi kan gå om en stund.” Säger hon.
”Fan det var jobbigt att åka buss.” Säger jag.
”Flyget var inte så mycket bättre vännen.” Säger hon.
”Nej men det var det i alla fall lite spänning.” Säger jag.
”Jag vet inte om jag tyckte det var så mycket spänning.” Säger hon.
”Det var mer hemskt.” Säger hon.
”Hörde du han som satt och snacka om flygolyckor?” Försöker jag.
”Jag tyckte att du gjorde det ganska bra själv.” Säger hon.
”Ja ja, börja inte nu igen för fan.” Säger jag.
”Hörde du honom frågade jag.” Säger jag.
”Javisst, han verkade korkad.” Säger hon.
”Verkligen.” Säger jag.
”Men hans flickvän tog tamigfan priset.” Säger jag.
”Snacka om korkad människa.” Säger jag.
”Hon ville nog bara vara till lags.” Säger hon.
”Antagligen.” Säger jag.
”Kom hit och lägg dig lite grann nu.” Säger jag.
”Vänta, jag måste packa upp först.” Säger hon.
”Skit i det för fan, det gör vi sen.” Säger jag.
”Ok då.” Säger hon.
Hon lägger sig ner i sängen bredvid mig och jag kramar om henne och kysser henne på halsen.
”Äntligen framme min lilla söta.” Säger hon.
”Visst min sköna.” Säger jag.
”Det var en pers, men vi klarade oss.” Säger jag.
”Verkligen.” Säger hon.
Jag kysser henne på munnen och hon öppnar den och jag sticker ner tungan i den och slickar på hennes och kör runt min i munnen på henne rätt försiktigt och sen försvinner hon. Hon hoppar upp och börjar rota i sin jävla resväska och jag orkar inte tjata på henne att hon ska göra det sen istället. Jag ligger ner på sängen och lyssnar på ljuden utifrån vägen och turisterna som kommer med bussarna och cikadorna som spelar och vinden och jag känner mörkret utanför och den lilla lampan som är tänd och hänger rakt över sängen, jag blir bländad när jag stirrar in i den och får som svetsblänk när jag blundar som skiftar färg.
”Är du väldigt trött älskling?” Frågar hon.
”Nej men tillräckligt för att jag inte ska orka packa upp nån jävla väska.” Säger jag.
Hon skrattar åt mig.
”Visst, ska absolut inte tjata.” Säger hon.
”Nej, bespara mig.” Säger jag.
Hon böjer sig ner och kysser mig igen, jag håller kvar henne, tvingar ner henne till mig och tar henne på baken samtidigt som jag fortsätter att kyssa henne. Hon drar sig ur mitt grepp igen.
”Din lilla slyna.” Säger hon.
”Din lilla hora.” Säger jag.
”Jag hatar dig.” Säger hon.
”Jag hatar dig också, mer än allt annat.” Säger jag och ler.
Hon fortsätter att packa upp sin jävla väska och jag ligger på sängen och lyssnar på ljuden utifrån igen och kollar upp på lampan i taket.
”Tror du det finns kackerlackor här?” Frågar hon.
”Kanske. Det brukar finnas.” Säger jag.
”Varför frågar du?” Frågar jag.
”Bara frågade.” Säger hon.
”Dom är jävligt äckliga.” Säger jag.
”Äsch.” Säger hon.
”Vi klarar oss nog.” Säger hon.
”Klarar jag av dig så klarar jag allt.” Säger jag.
Hon slår mig. Jag skrattar.
”Din kackerlacka.” Säger hon.
”Åh min fästing.” Säger jag.
Hon har packat upp allting färdigt, hon tar av sig kläderna och jag ligger och kollar på. Jag kollar på hennes breda höfter som svänger ut kraftigt från midjan som är mycket smalare och på hennes bröst.
”Du är snygg.” Säger jag.
”Jag vet.” Säger hon.
”Ödmjukheten själv.” Säger jag.
”Ödmjukheten själv har redan talat.” Säger hon.
”Det säger du.” Säger jag.
”Jag ska duscha.” Säger hon.
”Ska du följa med?” Frågar hon.
Jag tar av mig kläderna och följer med henne in i duschen. Jag kan inte låta bli att få stånd när jag kollar på henne, vi ställer oss och försöker ställa in den omöjliga duschen, det är en sån där blandar med varmt och kallt. Helt omöjligt. Jävla helvete. Men vi får till det efter en stund. Jag hänger upp duschen på hängaren och vänder mig om mot henne och kysser henne. Hon tar tag i kuken på mig och jag tar henne på brösten. Vi håller på och nojsar en stund med varandra. Jag blir kåt.
”Menade du det där du sa om flygvärdinnan?” Frågar hon.
Min hand rör sig i cirklar runt magen. Sen åker den neråt. Hon vänder sig om.
”Ja det är klart.” Säger jag.
”Jag menade varenda ord.” Säger jag.
”Jag såg hur du kollade.” Säger hon.
Jag böjer knäna, hon tar tag i kuken och för upp den i sig själv.
”Ja det gjorde jag väl.” Säger jag.
”Det är skönt att vi är här nu.” Säger hon.
Jag glider ännu längre upp i henne.
”Mmm, det är det.” Säger jag.
”Väldigt… Skönt… Tycker.... Jag.” Säger hon.
Jag trycker upp den så långt det går i henne.
”Mmm... Javisst…” Säger jag.
Jag trycker mig mot henne och tar tag i brösten samtidigt som kör upp den i henne. Hon putar ut med rumpan mot mig.
”Mer.” Säger hon.
Jag säger ingenting.
”Älskling. Vi skulle gjort…det. I flygplanet. Gud...Vi borde. Verkligen.” Får hon fram.
”Mm. Hemvägen. Helvete.” Säger jag.
Nu börjar det mörkna i ögonen på mig, jag hör inte vad hon säger längre, jag bryr mig inte om det. Jag börjar få kramp i benen, jag har inte så lång tid kvar. Jag kommer upp i henne efter några sista hårda stötar precis innan jag får kramp. Jag segnar ner på golvet i duschkabinen och flämtar.
”Du är skön.” Säger hon däruppifrån.
”Du är underbar.” Säger jag.
”Din lilla slyna.” Säger hon.
”Din lilla hora.” Säger jag.
”När får jag mina stålar?” Frågar hon.
”Senare.” Säger jag.
”Det säger du alltid.” Säger hon.
Vi ler åt varandra. Hon masar sig ner på duschkabinsgolvet där jag sitter och det blir trångt som fan. Vi kysser varandra. Vi duschar färdigt och så torkar vi oss med dom stora vita frottéhanddukarna som hotellet hängt upp åt oss. Jag kollar mig i spegeln. Jag är vit och fläckigt röd på kroppen. Jag ser medtagen ut. Jag torkar mig och öppnar väskan och rotar ut kläderna som jag tänkt ha på mig. Helen står i badrummet och torkar sig fortfarande.
”Ska vi gå efter vi klätt på oss eller?” Frågar jag.
”Det gör vi darling.” Säger hon.
”Skynda dig då. Jag är så jävla hungrig.” Säger jag.
”Jaså, ni ska vi skynda oss.” Säger hon.
”Så lät det inte förut.” Säger hon.
”Jag är så tröött.” Säger hon och försöker imitera min dialekt. Hon är värdelös.
”Käften med dig nu.” Säger jag.
”Det är inte ens likt.” Säger jag.
”Det är precis som du.” Säger hon.
”Finns inte en tillstymmelse till likhet.” Säger jag.
Hon svarar inte. Jag klär på mig färdigt, jag tar en randig skjorta och svarta brallor och lägger mig på sängen igen.
”Du behöver inte vara så jävla snygg.” Säger jag.
”Vi ska bara äta.” Säger jag.
”Jag kommer.” Säger hon.
”Sluta tjata på mig.” Säger hon.
”Visst. Men kom då.” Säger jag.
”Jag kommer ju nu.” Säger hon.
Hon klär på sig färdigt och sätter upp håret i en knut och så tar vi på oss skorna, jag boots och hon pumps och en sån där flygig tunn sommarklänning som jag gillar. Vi låser rummet efter oss och kommer ut i hotellkorridoren. Det är ett stort hotell, måste vara minst hundra rum. Antagligen fler. Det är alldeles mörkt ute, man ser ut eftersom det är öppet mot himlen i mitten av hotellet, en liten park därnere, vi står på andra våningen tror jag. Jag är ovan vid värmen än, jag älskar kvällsvärmen nere vid Medelhavet, vi tar hissen ner och kommer ner till lobbyn, jag frågar bruden som jobbar där var man kan käka och hon pekar mot det håll som vi sen går mot. Vi kommer ut i natten.





Prosa (Novell) av Harry Angstrom
Läst 1150 gånger
Publicerad 2006-09-23 12:19



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Harry Angstrom