Spring då Anna! Spring!
Spring Anna! Spring Anna! Spring!
Jag vet att det är det hälften av dig vill.


Jag vet inte riktigt längre vem jag är.
Om jag är den jag var förut eller om jag är den jag är idag.
Det känns bättre idag.
Jag är inte svag som jag var då.
Jag bara, är.
Bara är som jag är.
Jag kan inte hjälpa det.

Jag känner mig helt handlingsförlamad.
Inte förens nu har jag fattat att tiden har gått medan jag bara stått där och gapat.
Vad ska jag göra nu?
Är det försent?

Ibland väntar jag bara på att jag ska säcka ihop och säga att ’’nää, jag orkar inte mer’’.
För ett halvår sedan hade jag legat och oroat mig vid de specialla tillfällena.
Kommer du inte komma hem, kommar jag ringa dig och någon okänd röst kommer svara.
Och jag kommer lägga på och säga ’’fan, jag visste att detta ändå skulle hända förr eller senare’’
Men idag känner jag inte så lika mycket, varför?
För att jag ligger i dvala, jag fattar inte ett skit.
Det är som att börja se en film och sedan vakna upp på slutet och inte förstå vad som hände.
Men när jag väl dagen efter vill se om filmen så vill kanske inte du det, du har redan sätt den.

Trots att jag vissa sekunder vissa dagar känner att jag bara vill stryka dig över kinden och kolla in i dina vackra isblå vargögon i flera timmar så känner jag inte ett behov av det.
Jag vill, men något i mig orkar inte.
Något i mig är så jävla dumt att det hellre skulle göra något annat.
Jag hatar den delen, men den delen är en del av mig, en viktig sådan.
Den delen som kan säga nej och går sin egen väg och vet vad den vill.

Jag älskar att skratta med dig.
Jag älskar älskar älskar älskar dig.
Det gör jag.



Varför skriver jag det här?
Jag kommer ångra mig sedan.
Du kommer konfrontera mig och fråga varför i helvette skrev du det här.
Och jag kommer svara att ’’jag vet inte’’ och att det inte ’’betyder något’’
Men jag vet inte om det gör det, eller inte.
Jag kommer sitta där och stirra för jag kan inte konfronteras, inte öga mot öga.
Jag börjar grina och tar tillbaka allting.
För jag är rädd.
Jag är så jävla rädd, för detta, för hur jag känner och jag är rädd för dig.

Är jag vuxen nu?


Spring då Anna! Spring!
Spring Anna! Spring Anna! Spring!
Spring åt helvette, för jag hatar dig så jävla mycket.