Det var en gång för sju år sen ungefär. Jag och min kompis Anna satt i soffan och lyssnade på ABBA. Det var våra största idoler. Anna var sex år och jag fem. Vi hade ingenting att ta oss till den här dagen. Plötsligt sa Anna till mig:

- Ska jag lära dej att dansa?

Jag tänkte efter en stund.

- Kan du det då? sa jag tveksamt. Jag visste inte om jag ville. Det är bäst att vara försiktig tyckte jag.

- Jaa, det kan jag, sa Anna stolt. Det är jätteenkelt.

Jag var fortfarande lite rädd så jag satt kvar i soffan och väntade.

- Jag vet! sa Anna. Vi leker att vi är Anni-Frid och Agnetha!

Nu blev jag intresserad.

- Hur gör man då? undrade jag. Anna sken som solen.

- Åå, det är jättekul, man bara låtsas att det är en scen som man står på, sen mimar man och dansar. Det är jättelätt ska du veta! Anna flämtade efter andan.

- Men hur dansar man?

- Jo man bara tar några steg så här, så och så... Anna klev runt på golvet och viftade med än den ena och sen den andra foten hit och dit. Jag tyckte att det såg hemskt svårt ut.

- Nu sätter jag på musiken så försöker vi va? sa hon.

- Jag vet inte, sa jag. Men det hörde inte Anna för hon hade redan slagit på musiken.

En halvtimme senare stod jag framför spegeln i mitt rum och granskade mej. Men det var konstigt, fastän jag kunde dansa så syntes inte den minsta skillnad från i morse. Håret var detsamma, ansiktet, armarna och benen... Jag tog några danssteg och nynnade, glad i själen sprang jag ut i köket för att dricka te.

SLUT.