Luften börjar tunnas ut på mina likflugsvänner nu. Jag häller upp en kopp kaffe och rotar lite med en skeptisk hand ibland alla äckliga hotbrev som samhället har tryckt ner i min brevlåda.
Anders hittar ett brev som ger honom rysningar längs ryggraden. Arbetsförmedlingen.
Jag sätter mig ner. Har lärt mig att sitta när jag läser den här typen av brev. De ger jämt ett grymt blodtrycksfall. Har hänt flera gånger att jag vaknat på hallgolvet med ett brev handen. Pölar av skummande vit fradga runt mig på golvet runt mig. Som följs av febertoppar som kan få vem som helst att vilja dö. Förtryckarepilepsi kallar jag det.
Det var som jag misstänkte. De ska ha ner mig dit på ett möte. Alltid samma frågor och själsdödande bemötande.
Sitter ihopsjunken i soffan. Jag samlar kraft. Det kommer att bli en lång dag. Överväger för en sekund att ta med mig västen och spränga hela skiten. En sista smäll för att rensa ut allt. Inser omgående att jag redan har försökt den grejen. Nu ska det bytas spår och ändra läge. Planerna är större och mera levande nu. Ska väcka, inte döda, förlösa inte förgöra.
Jag tittar på klockan. Mötet är om en timme. Inleder ett tragiskt rotande i några klädhögar. Letar efter en fläckfri tröja. Fläckar är ett stort problem för mig eftersom jag lever ett tomliv där onani är en vanligt förekommande syssla. Med tvångsonani uppkommer fläckar.
Jag gillar att cykla. Det ger mig tid att fundera på alla oviktiga frågor som kräver ett svar. Ibland blir jag förvånad över hur smarta lösningar jag har på allt.
Idag störs mina tankevägar av besöket hos den blåa satan. Jag kommer på mig själv att hålla andan. Troligtvis ännu ett omedvetet självmordsförsök.
Börjar närma mig stadens kärna. Jag passerar stora bruna hus. Det stinker slaveri om dem. Förlamningsröda bokstäver vrålar; A B B. Plötsligt öppnas en liten dörr. Som maskar ur en överkörd hare väller de ut ur den massiva huskroppen. Tomma blickar fastfrysta i horisonten. Ett massivt tvångsled som ringlar sig mot någon av stadens lunchrestauranger.
Tvärstannar. Kliver av min cykel. Tittar med en förfärad blick på boskapen som är på väg för att äta sin lunch. Något händer. Nya färger börjar lysa på himlen. Mäktiga röster börjar tala till mig. Hemliga och heliga krafter tar kontroll över stämbanden.
– MUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!
Först reagerar ingen. De är bedövade av sina innestängda kontorsliv.
– MUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!
Sakta börjar de vakna. Nervösa blickar kastas. Vem är det där? Knarkar han? Varför gör han så där?
– MUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU
UUUUU!
Förvandlar mina snälla råmanden till hormonstinna brölanden. Låter som en galen älgtjur. Börjar flaxa med mina smala armar. Samtidigt som jag utför fjäderlätta dårhopp längs cykelbanan.
– MUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU
UUUUUUUUUUÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ
ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!
Stressade tjänstemannafötter dansar över asfalten. Någon fnittrar nervöst. Ett mikrokaos har snabbt skapas på cykelbanan.
Mina dårbröl tystnar. Jag slutar lika tvärt som jag börjat. Jag hoppar upp på min cykel. Fortsätter min Hadesfärd mot Arbeitsförmedlingen. Den skrämda horden samlar sig åter och drar sakta vidare.
De vita passerkorten hänger som en ringmärkning runt deras krökta nackar när de tar sikte på restaurangen som gäller för dagen.
En äkta värme sprider sig i den styrlundska bröstkorgen. Flyter åter genom den gråa staden. Folk springer kackerlackor mellan affärerna. Händer fulla av färgglada påsar. För att dölja sina tomma själar klär de sig i de senaste sköldarna. Ingen vill falla ur den mallen som någon designer på HM har bestämt.