Jag mötte en spillra
idag
en nödställd
som trampar
vatten
i den bottenlösa
sjö
som kallas
svek

hon hoppade
från det trygga
och tråkiga
kanske ville hon
ha krydda
och själ
hon landade
på en tuva
en vacker
och levande
hon gasade
i omkörningsfilen
snabba ryck
och ofärdiga
beslut
men
tuvan sjönk
som dom alltid
gör

och jag
tänker
det kunde ha varit
jag
som hoppade
för det händer
så lätt
när man inte
trivs
med det man
har
eller vem man
är

jag kramade henne
mjukt
fångade en tår
som ensam
simmade
på hennes kind
visste inte riktigt
vad jag skulle
säga
hon har säkert
hört
känt
tänkt allt

kanske
var min kram
unik
i allt hennes
mörker
och gav
lite ljus
om så bara
för en sekund…