en kakofoni av tystnad bryts bara av det stora intet
en evighet så stor att det krävs en osynlig dimension

bortom det mänskliga förnuftet
finns början till det oförklarliga

meningen med livet - för meningslös
för det mänskliga egot att acceptera

förmågan att beräkna de sociala konsekvenserna av vårt handlande
finner ingen substans i det slutgiltliga

en gång - blir alltid en gång för mycket
av tankar som saknar förståelse för slutet

tankar som återkommer med en regelbundenhet
i en fastsvetsad struktur utan någon vilja

tills de inte längre finner något att gömma sig bakom
och tacksamt sugs in i det oändliga