Asfalt hon vidrört
vid dammiga Washington-rödljus
Hösttankar i New York
och två barn hon lånat för ett år


det var aldrig hon som föll den hösten


Ett hav tillbaka
En cykelstad med förhöjd promillehalt

Det fanns trösklar
vägsjäl
som berörde
däremellan

och det fanns själar
hjärtan
hon tillhörde
för en stund


men det var hon som föll den vintern


En resväska fylldes
i tron att alla spår försvann
Men det existerade sorger innanför sminkad hud
och det fanns mönster i ett hjärta
från amerikanska rödljus
från vägsjäl och hjärtan
som aldrig riktigt läkt


och det var hon som försvann det året